Susanna goes Malawi

Vår reseplanering (som den ser ut nu):

Malawi

Söndag 27/3 – Buss mot Lilongwe, fixa visum till Zambia + traska runt i huvudstaden
Tisdag 1/3 – Buss tidigt till Lusaka 12 h

Zambia

Tisdag 1/3 – Framme i Lusaka ca 17.00
Onsdag 2/3 – Traska runt i huvudstaden, fixa visum till Tanzania, boka tåg till Tanzania
Torsdag 3/3 – Buss till Livingstone, ca 7h
VIKTORIAFALLEN!
Söndag 6/3 – Buss tillbaka till Lusaka
Tisdag 8/3 – Buss mot Kapri Mposhi där tåget avgår.

Tanzania

Torsdag 10/3 – Framme mitt på dagen i Dar Salaam
Fredag 11/3 – Mot Kilimanjaro, övernattning på vägen.
Lördag 12/3 – Kilimanjaro?
Söndag 13/3 – Definitivt framme vid Kilimanjaro!
Måndag 14/3 – Mot nationalparken Ngorongoro
Tisdag 15/3 – Safari! Eventuellt mot Zanibar
Onsdag 16/3 – Mot Zanbiar
ZANZIBAR!
Stannar i paradiset någon vecka, därefter bär det av tillbaka till Malawi igen! :D

Flyget avgår från Lilongwe den 5 april
Flygrutten: Lilongwe-Johannesburg-Frankfurt-Stockholm-Skellefteå
6 april, hej hej Sverige! 

Jag är inte förvånad.

I veckan har vi varit mest på Tithandizane. Har inte funnits så mycket att göra på Cecowda så på tisdagen tog jag och Malin med Anna Klara på en rundtur i Blantyre. Hennes orientering slutade vid Chichiri shopcenter (Där stora Shoprite ploppar upp) mellan Limbe och Blantyre, vilket inte var något att skryta med. I Blantyre blev det bla ett besök till äldsta huset i landet, Mandala House (den brittiska stilen är inte svår att missa) Här finns en souvenirshop, ett café och en park att finna. I sikte mot cafét och jag beställde vaniljglass som visade vara den mest ljuvligaste skapelse i tidernas historia. Med andra ord den godaste glassen jag smakat i Malawi. Den smakade som äkta vaniljglass ska göra!  Det var inte igår kan jag lova, den glassen gjorde min dag.

På Tithandizane har golvet blivit skurat inne i Tailoringshopen och text på en sida har målats dit. Den stora texten på väg 2 saknas fortfarande men det hindrar inte till att öppna för världen. Av Steven fick vi höra att de tilltänkta skräddarna skulle dyka upp på fredagen vilket de såklart inte gjorde.  Samma dag följde Anna Klara med oss till Tithandizane för att kolla läget och barnen tyckte det var roligt, en till att busa med är aldrig fel. Denna dag blev det även ett rådslag inne i förrådet med lärarna (förutom Ireen) och kokerskorna. De berättade för mig och Malin att under onsdagen skulle Steven gå och köpa kol och socker. Han kom bara tillbaka med kol, sedan dök sockret upp för andra pengar dagen därpå. De började undra och frågade vart pengarna till den första omgången socker tagit vägen. Vad Steven svarade då var att vi, jag och Malin, hade följt med för köpet och istället för inköp av socker hade vi tagit pengarna. Stort frågetecken, vad är det jag hör?? Kvinnorna förklarade att det aldrig i livet trodde på detta. ”He is lying, we know you never steal from us.” Vi fick dessutom veta att de inte fått lön sedan december vilket inte vi visste, men uppenbart tycker Steven om att inte berätta det för oss. Diskussioner flödade och jag beslöt att hämta Steven så att han fick förklara sig. Steven var då som bortblåst från Barnhemmet. Så lätt kom han dock inte undan, vi traskade hem till Steven och träffade Josef men Steven var inte där heller. Vi ringde och han svarade hemma vilket var lögn och när han till slut dök upp var det enda han gjorde som förklarig var ”I don´t know” och glo i marken.  Vi vet vilka vi tror på.

Jag är inte förvånad, bara BESVIKEN! Särskilt när vi vet hur Ben litade på Steven och när det verkade som Steven hade hjärta i Tithandizane. Har pratat med Josef för att få klarhet i hur Steven försörjer sig och det visade sig att Josef, som bor med honom, inte visste fullt ut. ”Jag frågar Steven men han säger ingenting” Luktar skumt för han kan dyka upp i fina kläder lite närsomhelst och då börjar man undra. Vi har beslutat att ha möte på måndag med alla och förhoppningsvis skapar det med klarheter.

 
Voilá lite suddigt dock, snyggare i verkligheten!


Vi vet vilka vi tycker om, Fombe är en av dem. You go woman!

Sedan har Malin varit ute på strapatser, Hon och en vän hamnade i bråk med den feta korrupta polisen. Utan att Malin hade någon aning vad anledningen till att polisen började bråka med hennes vän var hamnade de till slut på polisstationen. Det hela slutade lyckligt men polisen är as.

Tillbaka till skriveriet igen för att höra vad malawipressen har att erbjuda idag.... Det har hänt mycket på senaste tiden så ni får ursäkta röran och bildbristen. This is Africa och internet är en snigel.

Blått vare´ här! Tailoring shop har nu ändrat skepnad men än är det inte klart. Den som väntar på något gott väntar alltid länge i Malawi. Själva texten saknas fortfarande men förhoppningsvis till veckan får symaskinerna flytta in och de tilltänkta skräddarna (?) kan börja jobba. Den som lever får se.


Här målar vi andra varvet och förstås finner man mig på den rangliga stegen. Inga ben brutna.


Förra veckan

I måndagskväll fick vi Sverigeförstärkning, Anna Klara från Estockoholmo har nu anlänt och det käns trevligt med en ny fläkt i Ayise-familjen. 

I veckan har Tithandizane till största del fått sköta sig själva för vi har varit upptagna på annat håll (så vi har med andra ord inte kunnat skynda på våra konstnärer med måleriet). Jag och Malin deltog en dag på en gender training på Youth Centret som Laura och Alby mfl anordnade. Väldigt intressant. En gender training som hålls här är helt annorlunda jämfört med en gender training i ett iskallt IKEA-land. Eftersom religionen präglar samhället så dyker Gud upp i så gott som alla diskussioner (även om Gud inte är relevant till just den frågan som diskuteras) Måste vara jobbigt att bli tjatad om så mycket. Om jag hade varit Gud skulle jag inte vilja bli beskylld för att ha sagt si eller så för allting. Tänk själv!!  Hur svårt ska det vara? De har även svårt att förstå sig på ateister, Laura och Alby som är det fick ta en del hajhugg från århörarna. Jag och Malin, som är kristna på ett svenskt sätt vilket inte är mycket om man jämför med malawierna, hade de lugnare. Tycker det är konstigt att missionärer från västvärlden fortfarande åker till Afrika när det egentligen borde vara afrikanerna som står för missionärandet. Det här med religion har stigit dem upp över huvudena många gånger.
Malawierna tycker om att diskutera och det spelar ingen roll vad det handlar om för här ska det diskuteras vilt!
Eftersom könsrollerna syns mer här var det många övningar som var mer självklara för dem än för mig. För dem var det lätt att svara på vad som gjorde en till pojke respektive flicka när man växte upp men för mig var det betydligt knepigare. Min granne till vänster frågade mig om det vara likadant i Sverige: flicka får cooking sticks och pojke får pangakniv. Vad jag svarade var nej men det är vanligt att flicka får docka och pojke får leksaksbil, men det handlar mer om vad för intresse barnet har snarare än tradition. Hemma får barnen vara barn, här ska de tidigt tränas till att bli kvinna eller man.
Eftersom tankegångarna kring homosexualitet är som de är här var det inte svårt att räkna ut hur diskussionerna skulle bli kring det ämnet. Sedan bara hur man tänker när man ska framföra vilka hjältar man har. Att välja sådana som Mugabe beror inte på vad han har gjort som president utan hur han gjorde för att bli president.
Jag, Malin och Anna Klara var med en dag av tre och det var inte konstigt att Alby och Laura var alldeles färdiga efter den sista dagen.

En annan dag följde vi med Caroline till Chileka för att kolla in skolbyggnaden som Cecowda byggt för bidraget från Kanada. Det ser finfint ut. Nu har skolan fått tak och man har gjort klart de två klassrummen. Betonggolv och barnen sitter på golvet, men de har svarta tavlor i vardera klassrum. Synd bara att Ayise fick stå för grovgörat medan Carolines Cecowda stått mest och tittat på. Att sedan ta lite av bidragspengarna till att köpa en ny bil för (även om investeringen gav en större bil som kan rymma fler cecowda-medlemmar när man är ute på uppdrag har det inte med saken att göra) är inga konstigheter. I Malawi tar man en bit av kakan. Spelar roll vad det är, principen är densamma.  Det är mycket som inte är som hemma.

Glimtar från helgäventyr

För 3 helger sedan: Fredag gick jag och Moa på bio och såg Harry Potter och dödsrelikerna del 1. Betyg? Inte så tokig, hade förväntat mig sämre eftersom det händer så kopiöst mycket i boken. 
Lördag var vi inbjudna av vår amerikanska/mexikanska vän Talia till en grekfest på The Greek Club. Dessa greker alltså, rika som troll javisst. Allt var GRATIS! Middagen bestod av ett 20tals rätter, det fanns ett särskilt ost- och kexbord, efterrätter bara att proppa och gratis dricka i baren. Inte helt fel det inte!
Söndag slapp- och tvättdag

För 2 helger sedan: Fredag blev det utgång i Blantyre och ja det finns många galna azungus i denna stad! :) Lördag Brunch: Rostat bröd med salami och ITALIENSKA OSTAR, italiensk kaffe, scumble eggs och banansmoothie. Lunch: Italiensk pasta med parmesanost och tryffel :D Varför så mycket italiensk på menyn? Jag, Laura, Alby och Malin sov över hos Albys Italienska kompis Luca som fått matförstärkning hemifrån nyligen. Mums i magen!!!
Söndag och vi njöt att det var söndag. Eftermiddagen spenderades hos Sam & Kondwani och vi bjöd på kultfilm: Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain. Denna geniala film går det inte att få nog av! På kvällen hade vi middag med vakterna hemma på Ayise. Mycket trevligt att laga mat och äta tillsammans, trots att jag verkligen inte är en storätare av dessa småfiskar. Mysigt med gemenskap i alla fall.

Förra helgen: Fredag spelningar i görningen....Skeffa, Black Missionaries och Mr Cool hade ett gemensamt gig på Motel Paradise. Skeffa ville vi se, Black Missionaries VILLE VI SE och denna Mr Cool var bara bonus. Rastafari trippelt upp! 
Lördag film hos Sam och Kondwani: I love you Philip Morris med Jim Carey och Ewan McGregor som spelar bögar. Vi valde denna film för vi ville se deras reaktioner, men vi ville lätta upp stämningen med humor och då passar Jim Carey alldeles utmärkt. Reaktionerna blev positiva och Sam föredrog denna film framför Amélie. Nsimamiddag med smakrikt kött och sedan eskorterade hem i mörkret.
Söndag upp tidigt och alla svenskar följde med Moas familj till deras kyrka. Mycket dansande och glädjetjut möttes vi av, visst för mycket Halleluja men här skakades det rumpor. Tror att kvinnor som inte får gå ut på kvällkvisten tar tillfället i akt. I kyrkan får de köra på för fullt utan att bli tagna för prostituerade, det är ju ändå Guds hus. Pastorn, Moas värdpappa, en skön figur och när vi dansade fram för kollektgivning omgång 2 i en korg vid namn Jerusalem (fråga mig inte varför just detta namn) stod han där som en buspojke och kastade pengar. När han sedan under sin predikan drog en liknelse med en Coca-colaflaska, kan det bli bättre? ;)
Tyckte mycket bättre om den här kyrkan än värdfamiljens kyrka, Mycket skönare stämning och här slapp vi bli framtvingande och prata rabalder för hela församlingen. Lunch på vår senaste restaurang nära Bangwemarket för en billig penning.

För Anna Klara har det nog blivit ett antal intryck att ta in och jag minns själv hur snurrigt det var under de första veckorna i det här landet. Lyckligtvis kommer man in i Malawirutinen.

Vad som händer framöver i the Warm Heart of Africa återstår att se.
Malawipressen med mig i spetsen tackar för sig.

Nu har upprustningen av shopen börjat! Vackra blir vi när vi smutsar ner oss med lera och färgklickarna sprutar ;)


Inne i shopen och Malin målar på, pärlbeige är mycket populärt här



Vi grejar och donar på utsidan. Blanda cement, jord och vatten och vips har man lagat hålen.
Inom en snar framtid kommer stugan skina i blått med lysande röd text (om allt gå enligt planerna....)

Vi trodde att jobbet skulle börja den 3:e men eftersom nyårsdagen råkade inträffa på en lördag när man hursomhelst redan är ledig så var de flesta lediga på denna måndag istället. Nåväl, tisdag den 4:e var det slut på ledighetsfasonerna. I december tog Cecowda emot 2,000,000 Kwacha från en organisation i Canada som skulle gå till bygget av en skola i Chileka.  På grund av en marktvist fick bygget en seg start, därför han vi inte besöka byggnadsplatsen före jul. Vi har fortfarande inte beskådat arbetsviljan men vi har sett bilder. Byggnaden är klar men har inge tak och det ser fint ut. Inte oväntant så har material tagit slut och pengarna har sinat. Hm, kan folk, arbetare, grannar osv tagit lite och stoppat i egen ficka? Erfarenheter säger mig att det inte är orimligt.  Annars på cecowda har vi påbörjat en årsplanering för det fräscha året. Sedan var det ett gender-spektakel i Mangochi som Alby och Laura följde med på men jag och Malin hade inte tid. Vi har mycket att göra på Tithandizane...

Tithandizane. Nu. Ska. Denna. Uttjatade, Tailoring. Shop. Öppnas!
Efter dublier med höga hästar-män från the Synod kom jag, Malin och de som bryr sig om barnhemmet bästa överrens om att köpa egna symaskiner som endast tillhör Tithandizane. Förutom pengar till hyra och skräddarnas löner ska resten av inkomster gå till barnhemmets verksamhet och inte ens den ynkaste kwacha får hamna i någons privata ficka (nej du Synod, ni får ingenting!). Om så skulle bli fallet så har de en arg Susanna efter sig...
Dags att kavla upp ärmarna! Denna vecka har vi bla köpt målarfärg för den tilltänkta lokalen, kollat på utbudet av shopar och förhoppningsvis på måndag får vi veta vilken shop vi får hyra, köpt 2 symaskiner och annonserat skräddare sökes. Äntligen händer det! :)


Många vill hjälpa till. I fronten: fv. Läraren Fombe, kokerskan Margaret & Tithandizanevännen Grace hjälper till att lasta ut symaskinerna. Efter många frågetecken rymdes symaskinerna i den lilla Ayise-bilen som var den enda lediga. Så trångt att bara jag och chauffören rymdes. Malin fick ta minibussen. Fombe har nu uttryckt sig: Zusii, I don't want you to leave. I want you and Maureeni to staay!

Innan jag börjar framför jag en ursäkt för den dåliga blogguppdateringen men internet har krånglat, bilder har inte haft viljan att bli uppladdade, powercutarna har ökat och jag har inte haft tid. Men nu så. Låt skådespelet börja!

December och då var det jul! Hemma i Sverige rådde de snökaos och iskyla medan Malawi stod för värme, fuktighet och heavy rain. Det  blev inte så mycket till julavslutning på Tithandizane pga ett dödsfall i grannhuset och barnen sas åt att vara tysta. Som om det är möjligt för 50 barn, jag och Malin gjorde dock vad vi kunde. Vi bjöd på Räven raskar över risen , Prästens lilla kråka och Bro bro breja i slutet av dagen och showen blev uppskattad :)

Jullovet började den 18 december och denna dag begav vi oss med buss norrut. Inte mycket skönhetsömn på denna resa när de spelade samma sju musikvideor, på högsta volym, om och om och om igen natten lång. Många trötta timmar senare nådde vi vårt mål, Chitimba – en by nära den nordligaste delen av sjön och inte så långt från gränsen till Tanzania. Denna by var belägrad mitt ute i ingenstans och längs sjöstranden var det några turistställen utplaserade. Vi möttes av en oväntad överraskning när vi kom fram, på campen där vi bodde stod två rosa bussar och ett femtiotal svenskar fanns att finna. Vad är oddsen att träffa en invation av svenskar i lilla Malawi? En av medresenärerna var t.o.m från Älvsbyn och kände förstås Moa och Julia. Världen är förvånadsvärt liten.

Chitimba Camp ägdes av ett holländsk par där kvinnan såg ut som hämtat från familjen Addams och karln som en maffig lejontruckchaufför. Det bästa med stället var den kilometerlånga sandstranden. I Chitimba återförenades vi med Laura och Alby som varit på en Evs-training i Zambia. Med sig hade de med sig Annaelle från Frankrike, Jacqueline från Holland och Anja från Österrike. Härliga brudar!


Chitimba beach :)



Ho, ho! Nej inga tomtar utan ugglor! Chitimba camp hade annat att erbjuda.



En dag klättrade vi i berg (Alby, Annaelle, Julia, Laura, Joel, Malin et moi)

Efter Chitimba bar det av mot Nkhata Bay där själva julen skulle tillbringas. Vägen dit var inte utan problem. Först fanns det inga minibussar som kunde ta alla oss så det var bara att göra upp med en s.k privattaxi. Resan var en komplicerad historia. Vår chaufför måste på vägen deala med vägkantpolisen för att få tillåtelse att köra oss. Chauffören tyckte även om att stänga av och sätta på motorn hela tiden och vi försökte förklara att han sparar ingen bränsle på det sättet men han var en tjurig åsna. Längs vägen blev vi även stoppade för fortkörning och vår chaufför tyckte att vi skulle betala fortkörningsbötern. Aldrig i livet, slutade med att han tog en del av betalningen till att betala bötern med. Så vi kanske hade det frustrerat men han hade det värre, inga pengar på oss azungus tjänade han för han var dessutom tvungen att betala dyrt för bensin på svarta marknaden pga bränslebrist i staden Mzuzu. Vi tog oss till Nkhata bay med sedan blev det soppatorsk och vår chaufför var fast. Så går det när man planerar dåligt och bara tänker på pengar. Tyvärr för honom tror jag inte att han lärde sig läxan.

Nkhata bay – den absoluta höjdpunkten, ett nytt favoritställe här i Malawi. Synd bara att det ligger så långt från Blantyre. Här trivdes vi och mådde (för det mesta bra). Nu fick vi mer Evs-förstärkning. Simi från Frankrike och Elisa från Italien. Vi bodde på backpackerstället Big Blue Star som var mysigt och det låg en svensksommarstuga-känsla i luften. På julaftonsmorgonen vaknade vi av att jorden nästan gick under. Kändes som att himlen skulle braka samman av det dundrande åskvädret. God jul! Tyvärr finns ingen snö i Malawi men vi har annat att bjuda på! Vakna blev vi i alla fall ;) Julbordet bestod av trerätters middag på Kaya Papaya. Därefter var det sommarparty på stranden där några av oss blev uppraggade av en lesbisk malawisk kvinna. God jul!

På juldagen fann jag en liten julklapp i min stinkande strumpa och på kvällen var det hawaiiparty på Big Blue Star. Mycket folk stötte vi på i Nkhata bay ,bla en och en annan stockholmare (svenskar igen ? Jag säger som Malawierna - what is this, whaat is this?)  

Welcome to Big Blue Star!


It´s a huuliday on Big Blue Star.


Julafton :)


Hawaii goes Malawi - Alby visar hur man lagar till en riktig äkta italiensk luftpizza!

På vägen hem stannade jag, Julia, Moa och Micke i Liwonde och åkte på en båttur med några sydafrikaner in i nationalparken. Vi såg ett hundratals elefanter och flodhästar, waterbucks,fåglar och det intressantaste av allt: Krokodiler. Trots att jag är livrädd för dessa varelser så ville jag självklart se dessa på nära håll. Wiho jag ryser! Därefter, skumpeliskump och vi var åter hemma i Namiyango :)


Besten, ej husdjursmaterial.

Dumbo, mer husdjursmaterial!

Nyårsafton firades hemma i Blantyre. Efter att återigen haft magproblem mådde jag bättre (Byta mage någon?). Först blev det middag på Bombay Palace sedan styrdes riktningen mot Blue Elephant där vi firade tolvslaget. (Bilder: spana in moapavift.blogg.se) Gott nytt år 2011 och jag var inklämd mellan folk och såg bara ballonger, glitter och glamour. Under de första timmarna av det nya året stötte vi på, håll i er nu, svenskar i folkvimlet (Än en gång, vad är detta? Vi svenskar finns visst överallt! ) Att gå på toaletten var en trång men tevlig historia där alla direkt blev bff och man i stort sett gjorde det man skulle med öppen dörr. Gemenskap och som svensk trivdes jag som fisken, att flera tjejer går tillsammans på toaletten är som svensk ingeeeet koooonstigt aaalls.

Tackar 2010 för ett bra år och ser möjligheterna för 2011 :)

Malawi ett knepigt land med lite av det våta
ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta
Duktiga Susanna orkar inte vara duktig jämt
vill skrika varav moralkrocken redan nämt
Barn nummer fyra måste få vara yngst ibland
skutta runt som en toka i den varmaste sand
Slippa hålla inne med tankar och känna sig låst
på sätt och vis är det ingen ny vind som blåst
Dagen jag säger farväl för ett slag
för jag vet att det kommer nya tag