Susanna goes Malawi

Helgen, inget att skryta med. Vad hände? Fråga inte mig för jag sov mestadels av tiden när jag inte sprang på dass eller passade på att tvätta i uppehållsvädret. Efter flera dagars konstant ösregnande så var det full rulle vid tvättlinorna när solen äntligen tittade fram. Nu har Ayiselägret fått tillökning, Julia och Moa har flyttat hit för ett slag :) Nu har också Moas Micke landat här och igår kom Yujongs pojkvän från Finland.
I måndags mådde jag dock okej för att sedan på tisdagen må sämre igen. Vårt rum (mitt och Julias) bestod av sjukdom. Så på tisdagen åkte jag och Julia in till sjukhuset. Fick mig några superpiller som tog död på diarrén helt, men för Julia gav det tyvärr inte samma effekt.  Hon har fortfarande diarré men hon mår bättre. Inte det roligaste att börja en födelsedag med att åka in på sjukhus, men vi gjorde vad vi kunde för Julias 20-årsdag. Uppvaktning med tårta och ballonger på morgonen och flerrättersmiddag på en kinarestaurang på kvällen.


Marcel Chisi (Julias värdpappa) kom förbi med denna skapelse som blev en passande efterrätt ;)

Andra händelser förra veckan som jag inte nämt tidigare:


Training, the impact of small arms on women.


Än en gång fick jag håret flätat och än en gång är mitt hår för glest.


International Human Rights Day - dags att skaka rumpa igen!

Mitt uppe i alla bestyr har det ändå gnagt någonstans i bakhuvudet. Girlshome. Att något inte stod rätt var uppenbart men det tog länge och väl innan vi fick klarhet om vad som egentligen händer bakom murarna. Tjejerna fick följa med till Cecowda för att prata från hjärtat men det blev bara prat från huvudet. Sedan bröt föreståndaren kontakten, vi gick till stället för att kolla läget och prata med föreståndaren varför han inte ville att tjejerna skulle komma till oss, men slisket smörade på och förklarade att nejdå han hade inga problem med det. Det rådde ändå en oroande tystnadsplikt i luften, hur står det till egentligen? Allt höll på att rinna ut i sanden, men igår vaknade situationen till liv igen. En av tjejerna kom förbi Ayise och berättade att hon inte bor kvar där längre pga att hon vägrat ha sex med föreståndaren. Hon var inte den enda, det var totalt fem tjejer som flyttat pga att de blivit utsatta för detsamma. Är rasande, varför existerar sådana kräk? När de vägrade blev de utslängda därifrån och nu vågar dessa tjejer träda fram för nu har de inget att förlora. Idag kom två av tjejerna som flyttat till cecowda för att få hjälp och förklara ytterligare vad som har hänt. Sedan de blev utkastade gick de till polisen och anmälde kräket (bra go tjejer, ni vågar ta saker i egna händer!) men förstås betalade han sig ur det hela, men processen är igång och förhoppingsvis blir det rättegång. Nu gäller det bara att ha bra stöd i ryggen och Cecowda ska ta kontakt med andra organisationer här i Bangwe så att vi kan gemensamt förstöra kräket en gång för alla. Nu är det krig.

Förutom allt detta så blir det värre, tydligen så är även denna s.k människa hiv-positiv. Smittan vill han dessutom överföra till andra för att hämnas att han själv blivit smittad (hur kan man vara så dum i huvudet att komma på sådana tankar- jag förstår det inte!) Tjejhemmet får stöd frå olika organisationer bla från en holländsk organisation och dessa pengar går oavkortat till äcklets privata ficka. Han vet hur han ska prata denna karl men jag köper det inte. Denna människa är bara full av ondska. Destroy.

I helgen begav sig jag tillsammans med Moa och Julia till det vackra berget Mulanje. Malawis högsta och nummer tre i Afrika. Fantastiskt vackert, hade kunnat nöja mig med bara att sitta och titta på berget hela helgen lång (men så är det något mellan mig och berg). Vi bodde hos vår japanska vän Yun och under lördagen traskade vi i äntligen upp i berget. Färden avslutades vid ett vattenfall och det var ljuvligt skönt att hoppa i och ta sig en simtur :) Har även provat smaka delikatessinsekten ngumbi och det var ingen hit, men nu kan jag verkligen säga att det är inget jag vill prova igen. På lördagskvällen var det stor bbq och bla så plockades en sydkoreansk lek fram. Yuyong hade nu äntrat scenen tillsammans med ett fler japaner. Innan vi åkte tillbaka mot hemmet så kollade vi in Juskes arbetsplats, han jobbar med blinda och stället var värt att besöka.


Berget!


Mera berg och men nu också tefält :)


På väg uppåt..och det är varmt!


Vattenfallet i sikte.



Hopp i med kläder på, ljuvligt!

Kakor och pangakniv, en lycklig Joel med andra ord ;)


Kalas när Joel fyller 20!

Under måndagen anordanades det en debattstund på cecowdas kontor. Debatten ingår i the 16 days of activism och för debatten stod mödrar för ena laget och ungdomen för det andra. Livliga disskusioner på chichewa och jag förstod förstås inte ett dugg, men huvusaken att de gjorde det :)


Många skratt blev det. Vad jag kunde förstå diskuterades det om föräldrars förväntningar av de unga och hur de unga inte ville ha för stor tyngd på deras axlar för det är inte bara deras plikt att försörja familjen.
Av någon mystisk anlendning vann mödrarna vilket jag tror berodde på kvinnornas karaktärer.

Torsdagens event blev lyckad, vi hade tur med vädret, mycket folk och det låg en skön stämning i luften. Vår sång blev en succé och när vi sjöng versen på chichewa var alla dödstysta för att sedan brista ut i skratt och hurrarop så fort vi sjungit det sista ordet. Det gjorde ingenting att vi hoppade över vårt försök till att spela teater, de var många draman ändå. Så många att t.o.m medlemmar från cecowda skippade sitt drama.


Plakatet som skyltade the peace martch :)


...och så gick vi!


Rachel och glada barn!


I Malawi älskar människor teater!


Akrobatics


In the end - everyone dance!