T.I.A - This is Africa
Nu har vi varit här i två dagar, men det känns som minst en vecka!
Första dagen var vi med på eninvingning av Bahasi, ett barnhem/dagis :)
Mkt folk, mkt BARN :), och mkt dansade!! Vi dansade så att vi fick träningsvärk !
Härlig dans var det oxå, riktigt den här afrikanska dansen som man håller på med om man kör afro powerdance;) Och barnen var inte blyga dom heller! Haha "mellanstadiedisco-dansen" släng dig iväggen! Ett tag hade jag ett barn dansade runt mina ben så då tog jag mig ingenstans :P
Härliga kvinnor var det också där! Eftersom det var invigning var det flera uppsatta män där som höll tal. När vi kom till Ayise var det ett gäng skottar där och dom var också med och höll tal å invigningen.
På kvällen blev det party på Ayises center för att säga farväl till skottarna och välkomna oss.
Maten serverades inte förrän kl 10 på kvällen även om allt började sådär vid 7-tiden, but hey T.I.A !
Om det inte funkar att spola på toaletten - T.I.A !
Om det bestäms träff kl:9, men alla samlas inte förrän 11 - T.I.A !
Så om det inte blir som man är van vid så rycker man bara på axlarna och säger "T.I.A"
I lördags, dag 2, bar det av till flygplatsen för att hämta bagage.
All bagage förutom mitt hade kommit. Mitt skulle inte komma förrän till kvällen, så dagen bestod av att efter att ha farit tillbaka med de andras bagage var det bara att fara tillbaka igen. Så medan de andra hängde på centret fr jag och Chris för att möta upp Victor (som oxå jobbar på AYISE) för han hade bil. Innan vi mötte upp Victor svängde vi förbi ett bröllop, så nu har jag sett lite hur ett malawiskt bröllop ser ut.
När jag väl fick mitt bagage var det som att möta en kär vän. Den tunga bördan från mina axlar lättades oerhört!
ÄNTLIGEN AR JAG KLÄDER!!!!!!! :D
Denna kväll hann jag även prova på grillad majs, SJUKT MKT GODARE ÄN HEMMA! Det smakade popcorn, som om man tuggar på kärnorna i botten som har lite av det vita på sig ;) Bananerna här är oxå mkt godare, inga kemikalier härt inte! <jag har även sett mina första albino-afrikan, vilket var en intressant upplevelse. Visst, jag har sett bilder, men det är en helt annan sak i verkligheten.
Nu har jag oxå prova standardmaten Nsima, smakar inte så mkt så man måste ha en sås till. Då blev det inte så tokigt. Igårkväll satte jag upp myggnäten,fick hjlp av Mike (Mr Banda) för det är högt i ta i mitt rum. Dock så mitt i natten for allt ner så resten av sovtiden kände jag ig som flugan i spindelnätet :S
Idag, söndag, Har vi varit runt på lite sightseeing in Bangwe (Området där vi bor) och försås gick vi vilse, så det ar bara att fråga efter vägen. Vi frågade flera för om de bara pekar så är det inte säkert att man kommer rätt ändå för de vill ogärna visa att de inte vet så då pekar de bara åt ett håll på måfå. Tillslut visade en kvinna oss vägen så vi blev ett stort tåg mot AYISE för ånga barn hakade på.
Så ja, om man är vit och vill känna sig som en kändis åk till Afrika!
Första dagen var vi med på eninvingning av Bahasi, ett barnhem/dagis :)
Mkt folk, mkt BARN :), och mkt dansade!! Vi dansade så att vi fick träningsvärk !
Härlig dans var det oxå, riktigt den här afrikanska dansen som man håller på med om man kör afro powerdance;) Och barnen var inte blyga dom heller! Haha "mellanstadiedisco-dansen" släng dig iväggen! Ett tag hade jag ett barn dansade runt mina ben så då tog jag mig ingenstans :P
Härliga kvinnor var det också där! Eftersom det var invigning var det flera uppsatta män där som höll tal. När vi kom till Ayise var det ett gäng skottar där och dom var också med och höll tal å invigningen.
På kvällen blev det party på Ayises center för att säga farväl till skottarna och välkomna oss.
Maten serverades inte förrän kl 10 på kvällen även om allt började sådär vid 7-tiden, but hey T.I.A !
Om det inte funkar att spola på toaletten - T.I.A !
Om det bestäms träff kl:9, men alla samlas inte förrän 11 - T.I.A !
Så om det inte blir som man är van vid så rycker man bara på axlarna och säger "T.I.A"
I lördags, dag 2, bar det av till flygplatsen för att hämta bagage.
All bagage förutom mitt hade kommit. Mitt skulle inte komma förrän till kvällen, så dagen bestod av att efter att ha farit tillbaka med de andras bagage var det bara att fara tillbaka igen. Så medan de andra hängde på centret fr jag och Chris för att möta upp Victor (som oxå jobbar på AYISE) för han hade bil. Innan vi mötte upp Victor svängde vi förbi ett bröllop, så nu har jag sett lite hur ett malawiskt bröllop ser ut.
När jag väl fick mitt bagage var det som att möta en kär vän. Den tunga bördan från mina axlar lättades oerhört!
ÄNTLIGEN AR JAG KLÄDER!!!!!!! :D
Denna kväll hann jag även prova på grillad majs, SJUKT MKT GODARE ÄN HEMMA! Det smakade popcorn, som om man tuggar på kärnorna i botten som har lite av det vita på sig ;) Bananerna här är oxå mkt godare, inga kemikalier härt inte! <jag har även sett mina första albino-afrikan, vilket var en intressant upplevelse. Visst, jag har sett bilder, men det är en helt annan sak i verkligheten.
Nu har jag oxå prova standardmaten Nsima, smakar inte så mkt så man måste ha en sås till. Då blev det inte så tokigt. Igårkväll satte jag upp myggnäten,fick hjlp av Mike (Mr Banda) för det är högt i ta i mitt rum. Dock så mitt i natten for allt ner så resten av sovtiden kände jag ig som flugan i spindelnätet :S
Idag, söndag, Har vi varit runt på lite sightseeing in Bangwe (Området där vi bor) och försås gick vi vilse, så det ar bara att fråga efter vägen. Vi frågade flera för om de bara pekar så är det inte säkert att man kommer rätt ändå för de vill ogärna visa att de inte vet så då pekar de bara åt ett håll på måfå. Tillslut visade en kvinna oss vägen så vi blev ett stort tåg mot AYISE för ånga barn hakade på.
Så ja, om man är vit och vill känna sig som en kändis åk till Afrika!
Framme i Malawi
Nu ar vi antligen framme! Igar vid 12-13 tiden landade vi i Lilongwe efter en lang flygresa. Vi hann natt och jamt med flyget fran Johannesburg sa jag hann inte se sa mycket av den flygplatsen. Vi kom iaf med flyget till Malawi, men inte vart bagage. Sa forhoppningsvis kommer bagaget ikvall om vi har tur :) Sa vad hade jag i handbagaget? Nastan ingenting i kladvag!!! Vet inte hur jag tankte nar jag packade, hade inte tankt pa att bagaget skulle kunna komma pa avvagar. Jag var fullt upptagen att fordela tunga saker mellan bagaget och hand bagaget och inte fa overvikt att det dar med att packa det nodvandigaste i handbagaget fick komma i efterhand. Typiskt nog sa har jag aven dragit pa mig en forkylning sa jag hostar och snorar >(
Chris, som jobbar pa Ayise, hamtade upp oss pa flygplatsen och darefter akte vi taxi in till staden for att fa oss lite mat i magen. Sedan traskade vi runt i den gamla delen av Lilongwe och kopte det nodvandigaste hygienartiklarna och vaxlade pengar. Sedan vantade den langa bussfarden mot Blantyre, resan skulle ta 4 timmar men det tog betydligt langra tid. Vi akte med "den snabba bussen" som inte hade nagra stopp och och fika och dryck ingick i priset. Varfor det da blev en del stopp berodde pga poliskontroller. Dessa kontroller bestod av att bussen stannade, polismannen (eller poliskvinnan) gick in, pratade med chaufforen och sen gick ut igen. en gang gick alla i bussen ut for att sedan darefter ga in igen. Sa istallet for att vara framme vid 8-tiden kom vi fram vid 10-tiden.
Vid det har laget var jag alldeles slut, jag kunde knappt halla ogonen oppna. De andra hade sovit en del pa bussen, medan jag hamnade bredvid en pratglad kille. Det visade sig att han var fodd i Norwich (staden jag besokte i november forra aret! - varlden ar verkligen liten) i England, men uppvaxt bade i Malawi och Mozambique. Han skulle nu studera pa universitetet i London och han var aven pigg pa att lara sig en del svenska ;P
Det visade sig att vi skulle traffa familjerna redan ikvall sa omkring vid 11-tiden var i vi framme hos familjen Banda som kommer att vara min vardfamilj under min vistelsen har. Jag kande mig inte sa presentabel, men dom var jatte trevliga. Jag fick ett eget rum! Kanns jatteskont!
I morse blev jag vackt av frun i familjen, Mrs Banda och hennes tva barn, 7- ariga Chimmewe och lillkillen Bongani som var 3 ar. Bongani var saaaaa sot! Han sog bara och stirrade pa mig, sedan kom han tillbaka igen och stod i dorroppningen och bara stirrade. Jag forstar det, om jag hade varit honom hade jag oxa stirrat!
nu ar jag pa AYISE:s office for forsta dagen och ikvall blir det lite festligheter. Vi ska valkommnas och det ska sagas hejda till andra volontarer.
Kramar!
Chris, som jobbar pa Ayise, hamtade upp oss pa flygplatsen och darefter akte vi taxi in till staden for att fa oss lite mat i magen. Sedan traskade vi runt i den gamla delen av Lilongwe och kopte det nodvandigaste hygienartiklarna och vaxlade pengar. Sedan vantade den langa bussfarden mot Blantyre, resan skulle ta 4 timmar men det tog betydligt langra tid. Vi akte med "den snabba bussen" som inte hade nagra stopp och och fika och dryck ingick i priset. Varfor det da blev en del stopp berodde pga poliskontroller. Dessa kontroller bestod av att bussen stannade, polismannen (eller poliskvinnan) gick in, pratade med chaufforen och sen gick ut igen. en gang gick alla i bussen ut for att sedan darefter ga in igen. Sa istallet for att vara framme vid 8-tiden kom vi fram vid 10-tiden.
Vid det har laget var jag alldeles slut, jag kunde knappt halla ogonen oppna. De andra hade sovit en del pa bussen, medan jag hamnade bredvid en pratglad kille. Det visade sig att han var fodd i Norwich (staden jag besokte i november forra aret! - varlden ar verkligen liten) i England, men uppvaxt bade i Malawi och Mozambique. Han skulle nu studera pa universitetet i London och han var aven pigg pa att lara sig en del svenska ;P
Det visade sig att vi skulle traffa familjerna redan ikvall sa omkring vid 11-tiden var i vi framme hos familjen Banda som kommer att vara min vardfamilj under min vistelsen har. Jag kande mig inte sa presentabel, men dom var jatte trevliga. Jag fick ett eget rum! Kanns jatteskont!
I morse blev jag vackt av frun i familjen, Mrs Banda och hennes tva barn, 7- ariga Chimmewe och lillkillen Bongani som var 3 ar. Bongani var saaaaa sot! Han sog bara och stirrade pa mig, sedan kom han tillbaka igen och stod i dorroppningen och bara stirrade. Jag forstar det, om jag hade varit honom hade jag oxa stirrat!
nu ar jag pa AYISE:s office for forsta dagen och ikvall blir det lite festligheter. Vi ska valkommnas och det ska sagas hejda till andra volontarer.
Kramar!
Hejdå Sverige, Afrika nästa !
Nu sitter vi här på Arlanda och väntar på att få checka in bagaget. Flyget går 19.15 ikväll så vi har gått om tid.
Sedan lördagen och fram till nu har vi befunnit oss ute på en mysig lägergård ute i Täby. Där har vi träffat andra volontärer, gått igenom det sista med Maja, deltagit på Peaceworks årsmöte och hängt med the incomings - volontärerna som ska vara här i Sverige.
Det har varit lite problem på vägen, bla att min bankdosa försvann, men den försvann någon gång under packningens gång hemma. Det var iaf enkelt att skaffa en ny här i Stockholm och som tack för besväret slapp jag betala. Kanske berodde det på att jag drog hela volontärgrejen för bankmannen sådär bara på måfå ;)
Här På Arlanda har det skett en del fördelning av packning mellan allas väskor så nu väger mitt bagage endast 21 kg. Jag håller tummarna för attt det ska gå igenom ändå utan att jag behöver betala övervikt för vi får endast ha 20 kg. Om så blir fallet är jag beredd att snacka mig igenom. Alla som känner mig vet att jag är bra på att prata så någon gång ska väl det ge positiv utdelning ;)
Hej då Sverige, Hejdå alla !
Nu kommer det dröja ett tag innan jag åter står på svensk mark!
Sköt om er :D
Sedan lördagen och fram till nu har vi befunnit oss ute på en mysig lägergård ute i Täby. Där har vi träffat andra volontärer, gått igenom det sista med Maja, deltagit på Peaceworks årsmöte och hängt med the incomings - volontärerna som ska vara här i Sverige.
Det har varit lite problem på vägen, bla att min bankdosa försvann, men den försvann någon gång under packningens gång hemma. Det var iaf enkelt att skaffa en ny här i Stockholm och som tack för besväret slapp jag betala. Kanske berodde det på att jag drog hela volontärgrejen för bankmannen sådär bara på måfå ;)
Här På Arlanda har det skett en del fördelning av packning mellan allas väskor så nu väger mitt bagage endast 21 kg. Jag håller tummarna för attt det ska gå igenom ändå utan att jag behöver betala övervikt för vi får endast ha 20 kg. Om så blir fallet är jag beredd att snacka mig igenom. Alla som känner mig vet att jag är bra på att prata så någon gång ska väl det ge positiv utdelning ;)
Hej då Sverige, Hejdå alla !
Nu kommer det dröja ett tag innan jag åter står på svensk mark!
Sköt om er :D
Nostalgiska lugna puckar.
Torsdag. Inne på sista rycket. Mer och börjar falla på plats. Pirret har ersatts med lugn, vad är detta?????
Uppe tidigt för att få ut så mycket av dagen som möjligt vilket visade sig vara guld värt.
Jag hälsade på min kära mor på jobbet och över fikarasten fick vi en härlig mor och dotter tid :)
Inget oroligt nervgripande malawiinspirerat samtal, utan helt andra saker.
Vi pratade nästa höst då jag planerar att söka utbildning. Just nu toppar socionom listan över yrken och eftersom jag satt med experten i ämnet pratades det på om mammas erfarenheter.
Tänka sig, jag som brukade säga att jag aldrig skulle bli socionom som mamma min! Nu sitter jag här och det ser ut som om jag ändrat mig. Där fick jag allt!
Sedan spenderades dagen på stan med min Jojja. Jag sticker till Malawi och hon till Bergen. Jag kommer att sakna min tjollerstinta!!! Det blev även fika på det klassiska fiket tillsammans med sköna lirare ;) Elin, Ethel, Josse, Anja och Jennifer - ni får ha det så BRAAAAA :D
Knepigt med farväl, det kan man gärna hoppa förbi.
Nu när jag ändå är så nostalgisk vill jag även slänga iväg en hälsning till prästbordets hemtjänst! Tack för en trevlig sommar :) Håll ställningarna nu så dyker jag snart upp igen ;)
En packaholics dagbok...
"Okej, max 23 kg var det ja. Kläderna ligger framme men vänta med att packa ner dom. Börja med det viktigaste, ta sakerna först. Frasse, nu får du gå och mjaua någon annanstans! Undrar om bilderna till fotoalbumet kommer med posten idag? Känner för att klippa och klistra... Nej, nej FOKUSERA"
Tröttsamt, jag vet! Men mitt liv består tyvärr av detta just nu. Jag längtar tills all packning är klar så att jag kan andas ut. Breath in, breath out - not easy to found. Postivt nog är att jag inte har mardrömmar om packningshysterin utan jag sover som en stock :) Det vill säga, när jag väl sover ;)
Igår blev det ändå en liten offroad från packningen. Jag och familjens tillknycklade men trogna Saab tog en sväng till Piteå för att träffa Moa och Julia. Väl där (dock försenad pga trötta medlemmar i familjen Olofsson) begav vi oss till Läkarhuset Björnen för att ta den sista tvinirix-sprutan och köpa det efterlängtade myggnätet.
Som bonus fick vi 200 kr rabatt, handsprit och ett häfte med tips & råd för resan på köpet. Sedan styrdes stegen mot apoteket där jag lämmnade byggnaden två fulla kassar rikare.
Det värsta med packningstider är att det går åt så fasligt mycket pengar. De bara flyger till höger och vänster :S
Dags att bli spara, inte slösa.
Det var så skönt att träffa Julia och Moa så att man äntligen hade några att föra osammanhängande konverstioner med. Att få prata av sig är bra för själen, men det underlättar också att de man surrar om förstås av andra.
Vi pratade packning. Vi pratade 7 månader framåt. Vi dampade lös i pirrskratt.
Idag: Onsdag, Lördag: Stockholm. Nästa onsdag: Hejdå Sverige !
Apoteksbesöket som la beslag på plånboken ;P
Tröttsamt, jag vet! Men mitt liv består tyvärr av detta just nu. Jag längtar tills all packning är klar så att jag kan andas ut. Breath in, breath out - not easy to found. Postivt nog är att jag inte har mardrömmar om packningshysterin utan jag sover som en stock :) Det vill säga, när jag väl sover ;)
Igår blev det ändå en liten offroad från packningen. Jag och familjens tillknycklade men trogna Saab tog en sväng till Piteå för att träffa Moa och Julia. Väl där (dock försenad pga trötta medlemmar i familjen Olofsson) begav vi oss till Läkarhuset Björnen för att ta den sista tvinirix-sprutan och köpa det efterlängtade myggnätet.
Som bonus fick vi 200 kr rabatt, handsprit och ett häfte med tips & råd för resan på köpet. Sedan styrdes stegen mot apoteket där jag lämmnade byggnaden två fulla kassar rikare.
Det värsta med packningstider är att det går åt så fasligt mycket pengar. De bara flyger till höger och vänster :S
Dags att bli spara, inte slösa.
Det var så skönt att träffa Julia och Moa så att man äntligen hade några att föra osammanhängande konverstioner med. Att få prata av sig är bra för själen, men det underlättar också att de man surrar om förstås av andra.
Vi pratade packning. Vi pratade 7 månader framåt. Vi dampade lös i pirrskratt.
Idag: Onsdag, Lördag: Stockholm. Nästa onsdag: Hejdå Sverige !
Apoteksbesöket som la beslag på plånboken ;P
Då var vi igång !
...och så gick det till när jag skaffade blogg!
Det var alltså en volontärresa som gjorde så att jag kastade mig in i bloggvärldens teritorium. Ja, så det kan gå !
Tänk att det verkligen dags för mig att sticka till Afrika, i mer än ett halvår har jag och mina medresenärer daltat fram och tillbaka med att vi ska åka och nu händer det verkligen. Tiden har verkligen gått fort.
Idag var det sista arbetsdagen för min del och fram till den 21 augusti kommer min tillvaro bestå av hysteri-packning. Som jag har ångest över. HUR SKA ALLT FÅ PLATS? Eftersom jag känner mig väl så vet jag att jag kommer packa för mycket. Även om jag ska försöka tänka realistiskt så kommer det att sluta med att pressa.
På lördag bär det av till Stockholm för att delta i s.k utbildningsdagar på Peaceworks och träffa andra volontärer.
Spännande, spännande.
Att göra:
Packa
Köpa resväska
Ta sista Twinirix-sprutan
Bli storkund hos apoteket
Packa
Kolla försäkringen en gång för alla
Köpa myggnät
Köpa extra minneskort & USB-minne
Fixa bilder att ta med i album
Köpa presenter
Packa
osv...
Det var alltså en volontärresa som gjorde så att jag kastade mig in i bloggvärldens teritorium. Ja, så det kan gå !
Tänk att det verkligen dags för mig att sticka till Afrika, i mer än ett halvår har jag och mina medresenärer daltat fram och tillbaka med att vi ska åka och nu händer det verkligen. Tiden har verkligen gått fort.
Idag var det sista arbetsdagen för min del och fram till den 21 augusti kommer min tillvaro bestå av hysteri-packning. Som jag har ångest över. HUR SKA ALLT FÅ PLATS? Eftersom jag känner mig väl så vet jag att jag kommer packa för mycket. Även om jag ska försöka tänka realistiskt så kommer det att sluta med att pressa.
På lördag bär det av till Stockholm för att delta i s.k utbildningsdagar på Peaceworks och träffa andra volontärer.
Spännande, spännande.
Att göra:
Packa
Köpa resväska
Ta sista Twinirix-sprutan
Bli storkund hos apoteket
Packa
Kolla försäkringen en gång för alla
Köpa myggnät
Köpa extra minneskort & USB-minne
Fixa bilder att ta med i album
Köpa presenter
Packa
osv...
