Susanna goes Malawi

Jag presenterar Bob Goodman, Alby the witch & the swedish ghost
(observera Malins ben, jag skrattar fortfarande!)


En titt på närmare håll, buuuuuuuuu ;)



At the Parteey, tyvärr så finns inte Rachel the elephant med pga bellybug
(observera att Joel lånat min tröja :P)



Proppat med folk och här ska det fotas!



Fler festdeltagare och vi hade särskilt roligt åt häxdoktorn :)

Då var det dags igen, mer skriverier från the Warm Heart of Africa. Analys av den föregående veckan: Jag var på ett hetsigt humör. Mycket hände, bra saker och mindre bra saker. Stötte på oförskämdheter från stora såsom små. Att vara vit kan vara tufft, jag är tyvärr inte gjord av pengar och jag är verkligen inte en ängel. Jag föredrar troll ;)

Vi tog tjejerna från tjejhemmet till CECOWDA så att det kunde prata mer öppet. Föreståndaren verkar vara ett slisk så att prata öppet på tjejhemmet likamed noll. Det finns många problem även mellan tjejerna och de är väldigt misstänksamma mot varandra. Det gick därför inte att prata i storgrupp, utan en och en. Att få 15 tjejer att gå ihop är ett evighetsprojekt, men det är ingen hjälp att föreståndaren är en råtta.
Sedan när man får höra att en av de härliga tjejerna blivit våldtagen först av sin pappa och blev då smittad med syfilis och gonorré (föräldrarna var skilda så hon flydde till mamman och anmälde äcklet. Han betalade förstås sig ur det hela) och blev därefter våldtagen av sin morbror och blev smittad med hiv känner jag mig stridslysten och vll banka vidringarna gula och blå. Dessa sjuka vidunder borde bli satta bakom lås och bom och inte vistas ute i samhället. Tjejen är inget offer, hon bara råkade komma i deras sjuka väg. Kill,kill,kill!!
Alla tjejerna är starka individer och trots deras svåra bakgrund så finns den äkta livsgnistan där!
På vägen tllbaka mot tjejhemmet fick jag höra att tjejerna tyckte att jag var lik Beyoncé, fast en azungu-Beyoncé. Vet dock inte om så är fallet men jag tar detta som en komplimang för hallå Beyoncé är ju ursnygg!

I fredags bar det av till till Blantyre för att förlänga visumet. Gick inte så bra och blev väldigt frustrerad över att det inte gick att förlänga till februarislut utan än en gång en månad varav därefter 6 månader. Problemet är bara att då återstår det bara 3 månader och jag vill inte betala 3 månader för mycket. Sa vad jag tyckte om detta, är trött på att bli utnyttjad på pengar bara för jag är vit,tjej och ung, men nejdå vi måste betala.. Gjorde inget åt saken då utan återkom idag efter att ha kollat upp fakta och höll därefter låg profil. livet är orättvist men jag hade hellre sett pengarna gått till folket och inte till den malawiska staten

Det ska även erkännas att jag haft en 2 månaders kris angående Tithandizane, men å andra sidan det hade varit onormalt att inte krisa när man håller på med det vi gör.

Denna helg som var har vi verkligen frossat i maaat. I Fredags firade vi Kondwani i efterskott etersom vi var vid sjön när han fyllde 25. Det blev mat, glass och utgång. I lördags hade vi en barbeque här hemma och i söndags var vi hembjudna till Sam & Kondwani där det bjöds på god Nzima + andra läckerheter. Så med andra ord, operation äta upp sig går mycket bra :D

Vi hjälper till med tillagningen av Nziman, Laura sköter majsmjölet Alby rör om i grytan.



Färdigt, den vita klumpen är verkligen Nzima.


Efter maten plockades Alfapet fram



och team SuSam vann!

Dags att berätta mer om organisationen CECOWDA (Centre for Conflict Management and Women Development Affairs). Som bekant bytte jag jobb. Slopade skolan för att börja på CECOWDA istället.

Vad händer då? Jo, mycket är på gång så jag hinner knappt tänka! Sedan jag började har jag varit med på flera olika fokusgrupper som diskuterar jämställdhetsfrågor. Det var särskilt intressant när jag var med på Fatimas sammankomst. Fatima är en härlig kvinna utan armar och ben som tillsammans med sin bror (han också utan armar och ben) basar för Forum of Development of Youth with Disabilites. Medlemmarna är funktionshindrade av olika slag och många var döva och blinda. Trots att jag inte förstod så mycket, mötet hölls för det mesta dels på Chichewa och jag är ingen hejjare på det engelska teckenspråket, men det var inspirerande att se deras entusiasm och det fick mig att känna mig styrkt efteråt.

Vad mera? Gått runt till olika secondary schools för att höra om de var intresserade av att lyssna på en presentation om mänskliga rättigheter. Var med på en sådan igår, tillsammans med Malin, och skolan som stod på tur var ett plugg på 600 elever. Eftersom de älskar teater i detta land så var drama en del av underhållningen. Dramat i helhet: Mamma, pappa, dotter och son. Föräldrarna har bara råd att skicka en av barnen till skolan och naturligtvis väljer de sonen. En rik friare dyker upp och vill gifta sig med dottern och föräldrarna tycker det blir bra för han kan betala för sig. Dottern vill inte gifta sig med gubben utan vill gå i skola. Föräldrarna försöker tvinga henne så hon flyr. Stöter då på en vännina som berättar om CECOWDA och beger sig dit. Vi på CECOWDA är på dotterns sida och förklarar att hon har rätt att gå i skola för det är en mänsklig rättighet och hon har rätt att gifta sig med vem hon vill. Tillsammans följs vi åt tillbaka till familjen och förklarar läget för föräldrarna. Till slut tar de sitt förnuft till fånga och dottern får gå i skola och hejdå till friaren. Happy ending. Jag fick några dagar innan veta innehållet men jag hade aldrig provat spela pjäsen. Så under dramats gång uppstod det många förvirringar, men så är vi ganska borta i verkligheten också. Så i slutändan blev det ändå trovärdigt!
Vad jag spelade? En volontär som jobbar för CECOWDA såklart!

Sedan då? Besökt en fabrik för att höra om de kunde bidra med mat till The Catholic Church feeding program och direkt när vi kom var de med på noterna och gav oss en säck med ris och påsar salt. Snabba puckar det är grejer det och vi, Jag, Malin och Caroline, blev alldeles upprymda av denna snabbhet. Skönt att se saker hända direkt även i Malawi.

Nu då? Mellan den 25 november - 10 december pågår den internationella kampanjen 16 days of activism against gender violence. Kampanjen har rullat sedan 1991 och CECOWDA kommer att delta. Vi planerar att anordna olika aktiviteter: dramaspel, demonstrationståg, utbildningsdag med temat the impact of small arms on women, debattdiskussioner och sporttävlingar. Idag har vi suttit och försökt göra upp en budgett på vad saker och ting kan tänkas kosta och skrivit bidragsansökningar. Jag har skrivit till en svensk organisation som CECOWDA arbetat med tidigare och bara efter 20 minuters mellanrum fick jag svar. Tyvärr inga pengar, men de kan bidra med material. Det kommer även att tryckas upp t-shirtar och detta taggar jag för. Damn vad jag vill ha en t-shirt!

Övrigt: På volontärfronten har det skett påökning, i förra vecka entrade tre koreaner bilden. De kommer att stanna i landet i 2 år och kommer vara utplaserade. Yuyong, en glad tjej som bott 4 år i Sydney och som har en pojkvän från Finland, kommer att stanna på AYISE medan Kung-li/Happy och The Dragon kommer att vara utplaserade i Liwonde och Zomba.

När vi ändå liks är igång: Häromdagen brast mitt humör, jag freakade ur totalt. Ville hötta med kniven mot de förbannade ouppfostrade ungarna som klättrar upp på muren och skriker och löljar sig efter en. Att de skriker efter en ute på gatan är en sak men att de stör oss i vårt hem, vår frizon, är en annan. Är för fasen inget djur på zoo man står och glor på! Att sätta glasskärvor på muren är kanske inte en dum idé...
 

Tjoflöjt, då var man hemkommen från den fantastiska skitiga sjön.
Trots att jag och Alby blev något försenade jämfört med de andra så blev vår restid den kortaste. Kl 13.00 på torsdagen stannade motolan i Cape McClear där jag fick de övriga malawierna full i skratt efter upptäckten av att min ryggsäck badade i jordnöttssmör. Jaha så har man blivit en stupid azungu, men jag roade åskådarna så något gott blev det ändå i slutändan. Sedan efter en helrengöring av bagaget så blev det äntligen dopp i det stora blå. Vattnet var ljuvligt och en lycklig jänta från de norrländska svenska skogarna fanns att finna :D Därefter jobbades det hårt på solbrännan! Det måste synas att att någonting har hänt när man återvänder hem i april.
Mycket folk var i rörelse och endera kvällen styrdes stegen mot The Gecko Lodge där förpartyt till Lake of Stars ägde rum. Kvällen bjöd bla på en lustig fransman, intressanta kulturellsvårighetsdiskussioner, mer dansande med mycket värme, Special Brew i särklass och glada miner hela natten lång ;)
Cape McClear bjöd  även på en snorklingtur med båt för att spana på Cickliderna, de häftiga blå firrarna. Vi åkte ut till en av öarna där var vattnet klarare. Närmare stranden mer grumligt likamed skitigt, särskilt på eftermiddagarna. Stött på olika slags folk under vistelsen och särskilt två tjejer från Holland var sköna lirare!
Känner mig nöjd med the weekend, att få komma bort från vardag och få sig lite semester är inte helt fel.
 
Nöjda volontärer....


Malambe Camp, stället där vi bodde :)



Festglada brudar ;)




Cickliderna !

Denna helg, Afrika-Paprika ;) Kulturfestivalen gick av stapeln och på lördagskvällen infann jag mig tillsammans med Alby, Laura och Rachel där. Kvällen bjöd på dans och teater och kulturtjejen i mig kom fram. Det var särskilt underhållande när en teatergrupp satsade på att driva med de malawiska samhället, inte så vanligt här så starkt av dem att de vågade :) En annan teaterföreställning bjöd på kulturkrock..  På söndagseftermiddagen blev jag och Malin upplockade av Madame Fombes dotter m.fl och vi körde till ett finare område bortom Blantyre. Där skulle middagen gå av stapeln hos den mystiske unclen. Han visade sig vara rik! Han hade två företag och hans hus var riktigt fancy: kakelgolv, 63 tums tv, gigantiska soffor, kylar i rostfritt stål, flashig bar och en snygg dator med plattskärm (inte van att se alla dessa lyxigheter). Det bjöds på mycket, öl och vin, kexkalas, korvar och kött. När det var dags för oss att börja rulla hemåt så var unclen så packad att han höll på att ramla från soffan . Han propsade på at han skulle köra oss hem för han var en utmärk chaufför och ville inte höra att vi ringde efter en taxi. Fanns inte en chans att vi åkte med honom så vi ringde förstås efter vår taxigubbe Lawrence. Herrskapet blev upprörda över att vi hade kallat på taxi men jag och Malin stod på oss. Aldrig att jag dör nu. Trogne Lawrence dök upp som alltid och vi kom helskinnade hem.

Kulturstudie

 Malawierna...

...älskar socker, här snålas det inte! De har socker i och till allt. Om man tittar på ingridienslistan på en produkt så börjas det alltid med socker.  Ett svar på den höga sockerkonsumtionen kan vara att den äldre generationen aldrig fick lov att äta socker så nu överröser de sockerätandet till nästa generation.

...uppfattar tiden som oviktig, avtalas ett möte klockan 12 är man inte på plats förrän tidigast kl 13, den s.k Malawian-time dyker upp vareviga dag.

...har annan slags humor än mig. När en teaterscen visar hur en hushållerska vägrar,  gråtandes och skrikandes, att ha sex med mannen i familjen så skrattar jag inte.  Jag satt som ett frågetecken medan Malawierna höll på att falla ur stolarna av skratt.  Det  är vanligt att männen är otrogna i Malawi så kanske försöker de lätta upp stämningen med att skratta.

...blir man inbjuden till en middag behöver inte den man blev inbjuden av vara där utan man kan stöta på helt nya människor man aldrig träffat förut. 

...tar en inbjudan på fullaste allvar och gärna helgen efter förslaget lades fram.  Att slänga ut ett påstående i luften fungerar inte här, man måste tänka på vad man säger!

...som är rika tycker att efter vi har studerat klart i Sverige ska komma tillbaka och starta en ostfabrik i Malawi eller assistera dem i rikemangossarnas företag.

...är väldigt religiösa, men älskar sex.

...har svårt att överföra information till andra, den gamla kulturen har lärt dem att faktan stannar hos den som får den. På så vis är det svårt för budskapet att spridas vidare.

...respekterar vitingar, vill gärna ha oss att söka pengar till projekt för då är det större chans att man får något.

...kan ha klädesplagg men presidenten på, skulle aldrig i mitt liv bära en chitenje med Reinfeldt.

Nu till veckan har det hänt grejer! Jag har sagt hejdå till skolan eftersom jag kommer vara fullt sysselsatt med annat. Förutom barnhemmet så kommer jag att arbeta på organisationen CECOWDA som arbetar mycket med barns och kvinnors rättigheter.  Detta brinner jag för och jag kan tänka mig jobba med detta i framtiden,  lärare nej tack.

Måndag: Upp och hoppa 06.30, traska till barnhemmet, skitigt men lyckligt - får mer favoriter för var dag som går, eftermiddagen frustrerad - alla volontärer irriterad på varandra, pratar ut och det är varmt

Tisdag: Skolan, gillar klass 2, läraren och jag förstår varandra, sämre med klass 5, läraren sliskig och gillar aga, lämnad ensam med högljudda ungar, en flicka gråter - da andra tycker att jag ska daska till henne på kinden, slutkörd

Onsdag: Skolan igen, i klass 2 och klass 1, allt flyter på bra - lyckas få ungarna i ettan lugna och koncentrerade, eftermiddagen mot Blantyre, Carlsberg igen, gratis öl och då vet vi hur det går, trevlig bussresa hem,  stormiddag på Ayise med volontärer och eliten, sen kväll

Torsdag: Barnhemmet, stökiga ungar, trött Susanna, fotografier i mängder, möte med Mrs Chisi om jämställdhetsprojekt, middag inne i Blantyre med några av volontärerna, utgång på Dooggles för att fira Bens sista kväll, sen kväll

Fredag: Upp och hoppa, barnhemmet återigen, seg Susanna, inbjuden på lunch hos Madame Fombe, mötte en läskig kattunge som visade sedan bara var sugen på Nsima - annorlunda invit men god mat, hett ute, operation göra ingenting under fredaskvällen tar sin början, vinka av Ben, filmkväll, godnatt!

...smakprov på hur en arbetsvecka kan se ut!
Helgens planer ser ut att under lördagen checka in en konstfestival på The French Culture Centre och på söndag är jag och Malin inbjudna till en middag. Madame Fombes uncle fyller år och både hon och dottern hennes är särskilt måna om att vi ska infinna oss där. Middagen är inne i Blantyre så vi få se hur det går!

Dagens händelse:
Ett ägg som knäcktes visdes innehålla en kyckling, höga tjut från volontärerna uppkom och all uppmärksamhet riktades mot ägget. Ägget hamnade ute på gräsmattan och vi vände oss till vakterna som tyckte i soporna med det. Var sedan skeptisk mot att knäcka ägg.