Påväg mot backpackerlivet..
Denna Steven har också varit som bortblåst denna vecka, men nu har personalens damer fått information om läget och nu tar de mer del i vad som händer. Senast gången de fick lön vågade Fombe öppet ifrågasätta inför Steven om bristen på information och att lönen inte betalas som den lovas. Rätta takter!
Sedan är det också bra att Malin stannar längre för nu kanske hon får reda på fortsättningen angående girlshome-dramat.
Jag lämnar snart Malawi för en tid, men är glad över att få återkomma igen i början på april. Lite problem har uppstått, jag kan inte bo på ayise när jag kommer tillbaka men det löser sig! Stora tjocka resväskan förvarar jag i Anna Klaras rum.
Vår reseplanering (som den ser ut nu):
Malawi
Söndag 27/3 – Buss mot Lilongwe, fixa visum till Zambia + traska runt i huvudstaden
Tisdag 1/3 – Buss tidigt till Lusaka 12 h
Zambia
Tisdag 1/3 – Framme i Lusaka ca 17.00
Onsdag 2/3 – Traska runt i huvudstaden, fixa visum till Tanzania, boka tåg till Tanzania
Torsdag 3/3 – Buss till Livingstone, ca 7h
VIKTORIAFALLEN!
Söndag 6/3 – Buss tillbaka till Lusaka
Tisdag 8/3 – Buss mot Kapri Mposhi där tåget avgår.
Tanzania
Torsdag 10/3 – Framme mitt på dagen i Dar Salaam
Fredag 11/3 – Mot Kilimanjaro, övernattning på vägen.
Lördag 12/3 – Kilimanjaro?
Söndag 13/3 – Definitivt framme vid Kilimanjaro!
Måndag 14/3 – Mot nationalparken Ngorongoro
Tisdag 15/3 – Safari! Eventuellt mot Zanibar
Onsdag 16/3 – Mot Zanbiar
ZANZIBAR!
Stannar i paradiset någon vecka, därefter bär det av tillbaka till Malawi igen! :D
Flyget avgår från Lilongwe den 5 april
Flygrutten: Lilongwe-Johannesburg-Frankfurt-Stockholm-Skellefteå
6 april, hej hej Sverige!
Mycket i göringen, hur kunde tiden gå så fort?
Det går för snabbt, jag hinner inte med! Malawipressens arbetskraft har slut på luft, dags att pumpa:
På alla hjärtans dag bar det av till en välgörenhetskonsert mot bröstcancer och våra lirare Dan Lou, Skeffa, Mascal och Black missionaries spelade. Trevligt, trevligt! Udalireeeee! Mulomowuuuuu!
Förra helgen anordnade vi, de internationella volontärerna, en fest här på Ayise för vänner och ayise-medlemmar. 5.00 fortfarande party! Detta också på grund av att många inte ville traska hem i mörkret. Vi bor trots allt i Bangarara, ett faarligt ställe! Folk som vi stöter blir ofta förvånade att vi bor här eftersom Bangwe har ett rykte att vara ghettot för kriminalitet. Jag kan inte svara för hela Bangwe (bor trots allt 50 000-70 000 människor här) men jag känner mig trygg i mitt Namiyango! Känns more safe än Limbe och Blantyre.
Sista veckan, hej hå nu kör vi sista rycket! Presentutdelning, hejdå-middagar och Carlsberg tredje gången gillt. I onsdags blev det en sväng förbi Carlsberg igen, Anna Clara måste ju få uppleva the Carlsberg tour hon med ;) Inte Laura och Alby, men resten av gänget (även Sam Phiri Phiri inräknat) drog dit och vi fick trevligt sällskap med japanerna! På Torsdagskvällen gick vi ut och åt middag med Caroline. Passande nog trollade jag fram ett snyggt halsband från Glitter som present, vilket blev mycket uppskattat! Idag fredag blir det en avskedsmiddag för oss som åker, men även en välkomstmiddag för Anna Klara. Ingen middag på ayise här inte, utan tadaa lyxmiddag på Blue Lagoon. Roligt nog så har de även bjudit med en representant från de olika organisationerna vi jobbat med, så Ireen från Tithandizane kommer! Gissar att det än en gång blir en sen kväll ;P
Idag sa jag också farväl till Tithandizane, kropp blev till is!!! Åh jag kommer sakna mina barn och lärarna och kokerskorna! Framförallt Fombe och Margaret. Starka kvinnor, starka karaktärer. Avskedspresenter har de blivit. Lärarna och kokerskorna fick varsin schal. Det mottog även en Sverigeflagga, ett bildcollage och en barnbok på chichewa som utspelar sig här. Till Fombe och Margaret gav vi även en Chitenje av det mer finare slag. Dans och sång och Malin & moi blev täckta i 4-meterstyg. Tithandizane - Zikomo Kwambiri!!!
Fortsättning följer...
I lördags var Caroline på ett möte med the founders som sponsrar Girls Home. Mycket riktigt så blir de bla sponsrade av en oragniastion som finns i Nederländerna och de har en representant på plats som bor i Malawi. Sedan går snacket om att denna organisation ska få pengar från Sverige, men denna connection är omöjlig att finna. Vi börjar tro att de blandar ihop Sverige och Schweiz, vilket inte vore den första gången i världshistorien.
Med på mötet var Slisket, den s.k föreståndaren över Girls home, och nu har vi fått reda på att det var dessa founders som betalade borgen för detta äckel. De vet var han är anklagad för men ändå betalar man borgen för de ser potential i honom (Whata pip???). Något skumt är i görningen. Vad de gjorde var att avsätta honom för stunden och den påstådda frun har tagit över. Med andra ord, Slisket har fortfarande makt över stället. Även om han inte är dömd än så borde bidragsgivarna ha i åtanke vad han är anklagad för och börja tänka efter. Vi vet sanningen, ändå vill de har kvar honom.
En av tjejerna som flyttat har berättat att Slisket hotat henne även efter flytten och sagt att det är bäst för henne att inte prata med Cecowda.
Vi vill sätta Slisket bakom lås och bom, men det vore synd att stänga hemmet. Girls Home är en bra idé men det ska följas rätt inte utnyttjas. Den stora frågan, varför har man tillsatt en man från första början? Visst, det finns bra män men de är svåra att finna här. Dessutom om jag hade varit en av tjejerna som bott där hade jag velat ha en stark och drivande kvinna som förebild. Visst det finns dåliga kvinnor också, men det vore ändå mer logiskt med en kvinna som föreståndare.
Efter att ha kollat upp bidragsorganisationerna börjar det lukta mögel igen, flera är inte ens registrerade som en organisation (hur seriöst är det på en skala?) Det tros även att Malawi ligger i Östafrika och att Girls Home endast är ett ställe för unga prostituerade att komma till för att söka hjälp.
Idag hade vi möte med en mycket trevlig police officer som har hand om ämnet. Hon var rak på sak, skippade skitsnacket. Platsen var polisstationen här i Bangwe och förutom Girls Home pratades det om att förbättra kontakten mellan polisen och cecowda. Tyvärr tar sådana här saker hundra år för fel personer sitter vi de högsta posterna inom polisen men kvinnan var less på eländet. De kommer att följa upp detta och förhoppningsvis får Cecowda en rapport om läget imorgon.
Jag håller tummarna på goda nyheter!
Karaktär i blåsväder.
Jag är inte förvånad.
I veckan har vi varit mest på Tithandizane. Har inte funnits så mycket att göra på Cecowda så på tisdagen tog jag och Malin med Anna Klara på en rundtur i Blantyre. Hennes orientering slutade vid Chichiri shopcenter (Där stora Shoprite ploppar upp) mellan Limbe och Blantyre, vilket inte var något att skryta med. I Blantyre blev det bla ett besök till äldsta huset i landet, Mandala House (den brittiska stilen är inte svår att missa) Här finns en souvenirshop, ett café och en park att finna. I sikte mot cafét och jag beställde vaniljglass som visade vara den mest ljuvligaste skapelse i tidernas historia. Med andra ord den godaste glassen jag smakat i Malawi. Den smakade som äkta vaniljglass ska göra! Det var inte igår kan jag lova, den glassen gjorde min dag.
På Tithandizane har golvet blivit skurat inne i Tailoringshopen och text på en sida har målats dit. Den stora texten på väg 2 saknas fortfarande men det hindrar inte till att öppna för världen. Av Steven fick vi höra att de tilltänkta skräddarna skulle dyka upp på fredagen vilket de såklart inte gjorde. Samma dag följde Anna Klara med oss till Tithandizane för att kolla läget och barnen tyckte det var roligt, en till att busa med är aldrig fel. Denna dag blev det även ett rådslag inne i förrådet med lärarna (förutom Ireen) och kokerskorna. De berättade för mig och Malin att under onsdagen skulle Steven gå och köpa kol och socker. Han kom bara tillbaka med kol, sedan dök sockret upp för andra pengar dagen därpå. De började undra och frågade vart pengarna till den första omgången socker tagit vägen. Vad Steven svarade då var att vi, jag och Malin, hade följt med för köpet och istället för inköp av socker hade vi tagit pengarna. Stort frågetecken, vad är det jag hör?? Kvinnorna förklarade att det aldrig i livet trodde på detta. ”He is lying, we know you never steal from us.” Vi fick dessutom veta att de inte fått lön sedan december vilket inte vi visste, men uppenbart tycker Steven om att inte berätta det för oss. Diskussioner flödade och jag beslöt att hämta Steven så att han fick förklara sig. Steven var då som bortblåst från Barnhemmet. Så lätt kom han dock inte undan, vi traskade hem till Steven och träffade Josef men Steven var inte där heller. Vi ringde och han svarade hemma vilket var lögn och när han till slut dök upp var det enda han gjorde som förklarig var ”I don´t know” och glo i marken. Vi vet vilka vi tror på.
Jag är inte förvånad, bara BESVIKEN! Särskilt när vi vet hur Ben litade på Steven och när det verkade som Steven hade hjärta i Tithandizane. Har pratat med Josef för att få klarhet i hur Steven försörjer sig och det visade sig att Josef, som bor med honom, inte visste fullt ut. ”Jag frågar Steven men han säger ingenting” Luktar skumt för han kan dyka upp i fina kläder lite närsomhelst och då börjar man undra. Vi har beslutat att ha möte på måndag med alla och förhoppningsvis skapar det med klarheter.
Voilá lite suddigt dock, snyggare i verkligheten!
Vi vet vilka vi tycker om, Fombe är en av dem. You go woman!
Sedan har Malin varit ute på strapatser, Hon och en vän hamnade i bråk med den feta korrupta polisen. Utan att Malin hade någon aning vad anledningen till att polisen började bråka med hennes vän var hamnade de till slut på polisstationen. Det hela slutade lyckligt men polisen är as.
Två flugor i en smäll
Jag känner mig plötsligt sugen på något, detta är vad jag vill ha när jag kommer hem:
- LAX (alla sorter och vägar det går att göra lax på, allt från stekt till kokt till gravad... vill ha nu!)
- Mjölk (Norrmejeriers mellanklassiker skulle inte vara helt fel), yoghurt, fil med müsli
- Grovt bröd (lyckans dag när jag får sätta tänderna i detta)
- Ost (vill frossssssa i detta), skinka, leverpastej
- Pizza (gjord av riktig pizzadeg, inte bulldeg)
- Fika i mängder (Kanellbullar, kakor - The Swedish fika!!!)
- Falukorv på en grillpinne, varm choklad och kaffe ute i det fria (ketchup på korven skulle sitta fint)
- Proviva (Hör och häpna!, Nyponsoppa, fruktsoppa
- Kötträtter (Köttfärslimpa, köttfärspaj, köttfärssås, mammas köttsoppa, fläskfilé....)
- Riktigt te som luktar från meteravstånd (Har fått hitskickat kaffe så det är lugnare med den saken)
- Plättar, pannkaka (ja den i ugn - småplättar, plättar, pannkaka), frasvofflor
Mattankar och hemtankar går hand i hand.
"Vandra hoppfullt så når man fram"
Tillbaka till skriveriet igen för att höra vad malawipressen har att erbjuda idag.... Det har hänt mycket på senaste tiden så ni får ursäkta röran och bildbristen. This is Africa och internet är en snigel.
Blått vare´ här! Tailoring shop har nu ändrat skepnad men än är det inte klart. Den som väntar på något gott väntar alltid länge i Malawi. Själva texten saknas fortfarande men förhoppningsvis till veckan får symaskinerna flytta in och de tilltänkta skräddarna (?) kan börja jobba. Den som lever får se.
Här målar vi andra varvet och förstås finner man mig på den rangliga stegen. Inga ben brutna.
Förra veckan
I måndagskväll fick vi Sverigeförstärkning, Anna Klara från Estockoholmo har nu anlänt och det käns trevligt med en ny fläkt i Ayise-familjen.
I veckan har Tithandizane till största del fått sköta sig själva för vi har varit upptagna på annat håll (så vi har med andra ord inte kunnat skynda på våra konstnärer med måleriet). Jag och Malin deltog en dag på en gender training på Youth Centret som Laura och Alby mfl anordnade. Väldigt intressant. En gender training som hålls här är helt annorlunda jämfört med en gender training i ett iskallt IKEA-land. Eftersom religionen präglar samhället så dyker Gud upp i så gott som alla diskussioner (även om Gud inte är relevant till just den frågan som diskuteras) Måste vara jobbigt att bli tjatad om så mycket. Om jag hade varit Gud skulle jag inte vilja bli beskylld för att ha sagt si eller så för allting. Tänk själv!! Hur svårt ska det vara? De har även svårt att förstå sig på ateister, Laura och Alby som är det fick ta en del hajhugg från århörarna. Jag och Malin, som är kristna på ett svenskt sätt vilket inte är mycket om man jämför med malawierna, hade de lugnare. Tycker det är konstigt att missionärer från västvärlden fortfarande åker till Afrika när det egentligen borde vara afrikanerna som står för missionärandet. Det här med religion har stigit dem upp över huvudena många gånger.
Malawierna tycker om att diskutera och det spelar ingen roll vad det handlar om för här ska det diskuteras vilt!
Eftersom könsrollerna syns mer här var det många övningar som var mer självklara för dem än för mig. För dem var det lätt att svara på vad som gjorde en till pojke respektive flicka när man växte upp men för mig var det betydligt knepigare. Min granne till vänster frågade mig om det vara likadant i Sverige: flicka får cooking sticks och pojke får pangakniv. Vad jag svarade var nej men det är vanligt att flicka får docka och pojke får leksaksbil, men det handlar mer om vad för intresse barnet har snarare än tradition. Hemma får barnen vara barn, här ska de tidigt tränas till att bli kvinna eller man.
Eftersom tankegångarna kring homosexualitet är som de är här var det inte svårt att räkna ut hur diskussionerna skulle bli kring det ämnet. Sedan bara hur man tänker när man ska framföra vilka hjältar man har. Att välja sådana som Mugabe beror inte på vad han har gjort som president utan hur han gjorde för att bli president.
Jag, Malin och Anna Klara var med en dag av tre och det var inte konstigt att Alby och Laura var alldeles färdiga efter den sista dagen.
En annan dag följde vi med Caroline till Chileka för att kolla in skolbyggnaden som Cecowda byggt för bidraget från Kanada. Det ser finfint ut. Nu har skolan fått tak och man har gjort klart de två klassrummen. Betonggolv och barnen sitter på golvet, men de har svarta tavlor i vardera klassrum. Synd bara att Ayise fick stå för grovgörat medan Carolines Cecowda stått mest och tittat på. Att sedan ta lite av bidragspengarna till att köpa en ny bil för (även om investeringen gav en större bil som kan rymma fler cecowda-medlemmar när man är ute på uppdrag har det inte med saken att göra) är inga konstigheter. I Malawi tar man en bit av kakan. Spelar roll vad det är, principen är densamma. Det är mycket som inte är som hemma.
Glimtar från helgäventyr
För 3 helger sedan: Fredag gick jag och Moa på bio och såg Harry Potter och dödsrelikerna del 1. Betyg? Inte så tokig, hade förväntat mig sämre eftersom det händer så kopiöst mycket i boken.
Lördag var vi inbjudna av vår amerikanska/mexikanska vän Talia till en grekfest på The Greek Club. Dessa greker alltså, rika som troll javisst. Allt var GRATIS! Middagen bestod av ett 20tals rätter, det fanns ett särskilt ost- och kexbord, efterrätter bara att proppa och gratis dricka i baren. Inte helt fel det inte!
Söndag slapp- och tvättdag
För 2 helger sedan: Fredag blev det utgång i Blantyre och ja det finns många galna azungus i denna stad! :) Lördag Brunch: Rostat bröd med salami och ITALIENSKA OSTAR, italiensk kaffe, scumble eggs och banansmoothie. Lunch: Italiensk pasta med parmesanost och tryffel :D Varför så mycket italiensk på menyn? Jag, Laura, Alby och Malin sov över hos Albys Italienska kompis Luca som fått matförstärkning hemifrån nyligen. Mums i magen!!!
Söndag och vi njöt att det var söndag. Eftermiddagen spenderades hos Sam & Kondwani och vi bjöd på kultfilm: Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain. Denna geniala film går det inte att få nog av! På kvällen hade vi middag med vakterna hemma på Ayise. Mycket trevligt att laga mat och äta tillsammans, trots att jag verkligen inte är en storätare av dessa småfiskar. Mysigt med gemenskap i alla fall.
Förra helgen: Fredag spelningar i görningen....Skeffa, Black Missionaries och Mr Cool hade ett gemensamt gig på Motel Paradise. Skeffa ville vi se, Black Missionaries VILLE VI SE och denna Mr Cool var bara bonus. Rastafari trippelt upp!
Lördag film hos Sam och Kondwani: I love you Philip Morris med Jim Carey och Ewan McGregor som spelar bögar. Vi valde denna film för vi ville se deras reaktioner, men vi ville lätta upp stämningen med humor och då passar Jim Carey alldeles utmärkt. Reaktionerna blev positiva och Sam föredrog denna film framför Amélie. Nsimamiddag med smakrikt kött och sedan eskorterade hem i mörkret.
Söndag upp tidigt och alla svenskar följde med Moas familj till deras kyrka. Mycket dansande och glädjetjut möttes vi av, visst för mycket Halleluja men här skakades det rumpor. Tror att kvinnor som inte får gå ut på kvällkvisten tar tillfället i akt. I kyrkan får de köra på för fullt utan att bli tagna för prostituerade, det är ju ändå Guds hus. Pastorn, Moas värdpappa, en skön figur och när vi dansade fram för kollektgivning omgång 2 i en korg vid namn Jerusalem (fråga mig inte varför just detta namn) stod han där som en buspojke och kastade pengar. När han sedan under sin predikan drog en liknelse med en Coca-colaflaska, kan det bli bättre? ;)
Tyckte mycket bättre om den här kyrkan än värdfamiljens kyrka, Mycket skönare stämning och här slapp vi bli framtvingande och prata rabalder för hela församlingen. Lunch på vår senaste restaurang nära Bangwemarket för en billig penning.
För Anna Klara har det nog blivit ett antal intryck att ta in och jag minns själv hur snurrigt det var under de första veckorna i det här landet. Lyckligtvis kommer man in i Malawirutinen.
Vad som händer framöver i the Warm Heart of Africa återstår att se.
Malawipressen med mig i spetsen tackar för sig.
