T som i Tailoring Shop!

Nu har upprustningen av shopen börjat! Vackra blir vi när vi smutsar ner oss med lera och färgklickarna sprutar ;)


Inne i shopen och Malin målar på, pärlbeige är mycket populärt här



Vi grejar och donar på utsidan. Blanda cement, jord och vatten och vips har man lagat hålen.
Inom en snar framtid kommer stugan skina i blått med lysande röd text (om allt gå enligt planerna....)


Hejdå Joel!

Den 17 Januari drog Joel hem. Hem till Sverige med Ånge i sikte. Innan han åkte anordnade vi en mycket smaklig bbq med godsaker som grönsakslasagne, tsatziki och nybagat bröd.
Tråkigt med avsked och vi tjejer kommer att sakna vår mamma. Vem ska nu hålla ordning i huset???? ;)
Au revoir!


Joel och avskedspresenterna !



Upprörda - Gift Tembo och Joel Fhanér har svårt att skiljas från varandra ;)

2011 och back to business

Vi trodde att jobbet skulle börja den 3:e men eftersom nyårsdagen råkade inträffa på en lördag när man hursomhelst redan är ledig så var de flesta lediga på denna måndag istället. Nåväl, tisdag den 4:e var det slut på ledighetsfasonerna. I december tog Cecowda emot 2,000,000 Kwacha från en organisation i Canada som skulle gå till bygget av en skola i Chileka.  På grund av en marktvist fick bygget en seg start, därför han vi inte besöka byggnadsplatsen före jul. Vi har fortfarande inte beskådat arbetsviljan men vi har sett bilder. Byggnaden är klar men har inge tak och det ser fint ut. Inte oväntant så har material tagit slut och pengarna har sinat. Hm, kan folk, arbetare, grannar osv tagit lite och stoppat i egen ficka? Erfarenheter säger mig att det inte är orimligt.  Annars på cecowda har vi påbörjat en årsplanering för det fräscha året. Sedan var det ett gender-spektakel i Mangochi som Alby och Laura följde med på men jag och Malin hade inte tid. Vi har mycket att göra på Tithandizane...

Tithandizane. Nu. Ska. Denna. Uttjatade, Tailoring. Shop. Öppnas!
Efter dublier med höga hästar-män från the Synod kom jag, Malin och de som bryr sig om barnhemmet bästa överrens om att köpa egna symaskiner som endast tillhör Tithandizane. Förutom pengar till hyra och skräddarnas löner ska resten av inkomster gå till barnhemmets verksamhet och inte ens den ynkaste kwacha får hamna i någons privata ficka (nej du Synod, ni får ingenting!). Om så skulle bli fallet så har de en arg Susanna efter sig...
Dags att kavla upp ärmarna! Denna vecka har vi bla köpt målarfärg för den tilltänkta lokalen, kollat på utbudet av shopar och förhoppningsvis på måndag får vi veta vilken shop vi får hyra, köpt 2 symaskiner och annonserat skräddare sökes. Äntligen händer det! :)


Många vill hjälpa till. I fronten: fv. Läraren Fombe, kokerskan Margaret & Tithandizanevännen Grace hjälper till att lasta ut symaskinerna. Efter många frågetecken rymdes symaskinerna i den lilla Ayise-bilen som var den enda lediga. Så trångt att bara jag och chauffören rymdes. Malin fick ta minibussen. Fombe har nu uttryckt sig: Zusii, I don't want you to leave. I want you and Maureeni to staay!


Ute på juläventyr...

Innan jag börjar framför jag en ursäkt för den dåliga blogguppdateringen men internet har krånglat, bilder har inte haft viljan att bli uppladdade, powercutarna har ökat och jag har inte haft tid. Men nu så. Låt skådespelet börja!

December och då var det jul! Hemma i Sverige rådde de snökaos och iskyla medan Malawi stod för värme, fuktighet och heavy rain. Det  blev inte så mycket till julavslutning på Tithandizane pga ett dödsfall i grannhuset och barnen sas åt att vara tysta. Som om det är möjligt för 50 barn, jag och Malin gjorde dock vad vi kunde. Vi bjöd på Räven raskar över risen , Prästens lilla kråka och Bro bro breja i slutet av dagen och showen blev uppskattad :)

Jullovet började den 18 december och denna dag begav vi oss med buss norrut. Inte mycket skönhetsömn på denna resa när de spelade samma sju musikvideor, på högsta volym, om och om och om igen natten lång. Många trötta timmar senare nådde vi vårt mål, Chitimba – en by nära den nordligaste delen av sjön och inte så långt från gränsen till Tanzania. Denna by var belägrad mitt ute i ingenstans och längs sjöstranden var det några turistställen utplaserade. Vi möttes av en oväntad överraskning när vi kom fram, på campen där vi bodde stod två rosa bussar och ett femtiotal svenskar fanns att finna. Vad är oddsen att träffa en invation av svenskar i lilla Malawi? En av medresenärerna var t.o.m från Älvsbyn och kände förstås Moa och Julia. Världen är förvånadsvärt liten.

Chitimba Camp ägdes av ett holländsk par där kvinnan såg ut som hämtat från familjen Addams och karln som en maffig lejontruckchaufför. Det bästa med stället var den kilometerlånga sandstranden. I Chitimba återförenades vi med Laura och Alby som varit på en Evs-training i Zambia. Med sig hade de med sig Annaelle från Frankrike, Jacqueline från Holland och Anja från Österrike. Härliga brudar!


Chitimba beach :)



Ho, ho! Nej inga tomtar utan ugglor! Chitimba camp hade annat att erbjuda.



En dag klättrade vi i berg (Alby, Annaelle, Julia, Laura, Joel, Malin et moi)

Efter Chitimba bar det av mot Nkhata Bay där själva julen skulle tillbringas. Vägen dit var inte utan problem. Först fanns det inga minibussar som kunde ta alla oss så det var bara att göra upp med en s.k privattaxi. Resan var en komplicerad historia. Vår chaufför måste på vägen deala med vägkantpolisen för att få tillåtelse att köra oss. Chauffören tyckte även om att stänga av och sätta på motorn hela tiden och vi försökte förklara att han sparar ingen bränsle på det sättet men han var en tjurig åsna. Längs vägen blev vi även stoppade för fortkörning och vår chaufför tyckte att vi skulle betala fortkörningsbötern. Aldrig i livet, slutade med att han tog en del av betalningen till att betala bötern med. Så vi kanske hade det frustrerat men han hade det värre, inga pengar på oss azungus tjänade han för han var dessutom tvungen att betala dyrt för bensin på svarta marknaden pga bränslebrist i staden Mzuzu. Vi tog oss till Nkhata bay med sedan blev det soppatorsk och vår chaufför var fast. Så går det när man planerar dåligt och bara tänker på pengar. Tyvärr för honom tror jag inte att han lärde sig läxan.


Nkhata bay
– den absoluta höjdpunkten, ett nytt favoritställe här i Malawi. Synd bara att det ligger så långt från Blantyre. Här trivdes vi och mådde (för det mesta bra). Nu fick vi mer Evs-förstärkning. Simi från Frankrike och Elisa från Italien. Vi bodde på backpackerstället Big Blue Star som var mysigt och det låg en svensksommarstuga-känsla i luften. På julaftonsmorgonen vaknade vi av att jorden nästan gick under. Kändes som att himlen skulle braka samman av det dundrande åskvädret. God jul! Tyvärr finns ingen snö i Malawi men vi har annat att bjuda på! Vakna blev vi i alla fall ;) Julbordet bestod av trerätters middag på Kaya Papaya. Därefter var det sommarparty på stranden där några av oss blev uppraggade av en lesbisk malawisk kvinna. God jul!

På juldagen fann jag en liten julklapp i min stinkande strumpa och på kvällen var det hawaiiparty på Big Blue Star. Mycket folk stötte vi på i Nkhata bay ,bla en och en annan stockholmare (svenskar igen ? Jag säger som Malawierna - what is this, whaat is this?)  


Welcome to Big Blue Star!


It´s a huuliday on Big Blue Star.


Julafton :)


Hawaii goes Malawi - Alby visar hur man lagar till en riktig äkta italiensk luftpizza!

På vägen hem stannade jag, Julia, Moa och Micke i Liwonde och åkte på en båttur med några sydafrikaner in i nationalparken. Vi såg ett hundratals elefanter och flodhästar, waterbucks,fåglar och det intressantaste av allt: Krokodiler. Trots att jag är livrädd för dessa varelser så ville jag självklart se dessa på nära håll. Wiho jag ryser! Därefter, skumpeliskump och vi var åter hemma i Namiyango :)


Besten, ej husdjursmaterial.

Dumbo, mer husdjursmaterial!

Nyårsafton firades hemma i Blantyre. Efter att återigen haft magproblem mådde jag bättre (Byta mage någon?). Först blev det middag på Bombay Palace sedan styrdes riktningen mot Blue Elephant där vi firade tolvslaget. (Bilder: spana in moapavift.blogg.se) Gott nytt år 2011 och jag var inklämd mellan folk och såg bara ballonger, glitter och glamour. Under de första timmarna av det nya året stötte vi på, håll i er nu, svenskar i folkvimlet (Än en gång, vad är detta? Vi svenskar finns visst överallt! ) Att gå på toaletten var en trång men tevlig historia där alla direkt blev bff och man i stort sett gjorde det man skulle med öppen dörr. Gemenskap och som svensk trivdes jag som fisken, att flera tjejer går tillsammans på toaletten är som svensk ingeeeet koooonstigt aaalls.

Tackar 2010 för ett bra år och ser möjligheterna för 2011 :)


RSS 2.0