Susanna goes Malawi

Tithandizane, ni måste tänka långsiktigt...
Veckans händelse: "Bara så ni vet, pengarna tar slut efter denna vecka."
Jaha, tack för den! De tror att vi kan pumpa ut pengar när som helst. Jag fick panik. Kände ännu mer panik när jag såg det nästan tomma matförrådet. Situationen var i en stor röra. Förutom pengaproblemen så var det andra kruxigheter som också var i görningen. Det är konflikter inom kommittén. Den finns både en gammal och en ny. Den nya är den aktivaste som röstades fram av de s.k stiftet för 1,5 år sedan och bestod av 10 personer. idag finns de endast bara 5 st kvar, varav 3 faktiskt gör någonting för barnhemmet. De andra två snor eller försöker sno pengar av de barn som betalar en viss avgift. Lyckligtvis så är de mesta av pengarna insatta på ett bankkonto där tjuvarna inte har kod till och man har bytt lås på matförrådet så att de inte ska kunna sno mat. Jag vet, varför sparkas inte dessa två?! Tyvärr är de lättare sagt än gjort för det är svårt att föra fram bevis som kan tas upp för stiftet. Tidigare har barnhemmet klarat sig på bidrag från Skottland, men nu kommer de inte att göra det. Det var därför Ben var här för att hjälpa dem att starta ett chipsstand, waterkiosk och en tailoring shop så att de kunde skapa en hållbar inkomst för barnhemmet. Det enda som hittills har öppnats är chipsstandet. Trots att de har all material för tailoring shop så händer ingenting, detta har de varit flera dublier om och jag och Malin har försökt få klarhet i orsakerna varför ingenting har hänt,  de vi läser mellan raderna är att det finns igen budget att betala en skräddare med. Sedan är det också röran med stiftet. Barnhemmet är under Blantyre stift beskydd, vilket är inget att ropa hej för. De ska egentligen få mjöl till gröt men de får absolut nada. Men eftersom de är under stiftet så är de svårt att sökabidrag från rikemansbolagen för de tror de får stöd från det rika stiftet. Dock så sas de oss att de slipper betala hyra för byggnaden, de får hålla till där gratis, men i själva verket så har inte stiftet så mycket att göra med den byggnaden utan det är kyrkan bredvid som håller ställningarna och barnhemmet får inte ett skvatt av kyrkan. En stor fet röra, med andra rena rama geggamojjan.

Så efter den chockerande nyheten om att pengarna tar slut så fanns de ingen annan utväg än att nödsöka pengar från Sverige. Egentligen gilllar jag det inte eftersom nu tror Malawierna ännu mer att vi kan fixa pengar hur lätt som helst så att de slipper tänka långsiktigt och fundera ut en plan B, men vad ska man göra när man hamnar i en sådan situation. Jag kan inte bara titta på och se barnhemmet stängas utan att göra någonting. Så för stunden har det löst sig med pengar, vi lyckades få ihop litegrann som gick till att köpa mat och lön till lärarna och mattanterna. Lärarna och mattanterna har inte fått lön sedan den 17 september och de flesta av dem är änkor och har barn/barnbarn att försörja. Igår var jag själv på barnhemmet för Malin var sjuk (visade sedan att det var en form av Malaria, men hon har varit till sjukhuset nu och mår bättre) så när lönerna delades ut blev jag tackad som en Gud och stämmningen var på topp efteråt. Var lite svårt för mig att hantera situationen, att spela Gud är liksom inget för mig.

Intensiv vecka så det var inte konstigt att gårdagens eftermiddag, kväll och natt bestod av en däckande sömn, akutlägen och gudfasoner tar på krafterna!