Susanna goes Malawi

Då var det dags igen, mer skriverier från the Warm Heart of Africa. Analys av den föregående veckan: Jag var på ett hetsigt humör. Mycket hände, bra saker och mindre bra saker. Stötte på oförskämdheter från stora såsom små. Att vara vit kan vara tufft, jag är tyvärr inte gjord av pengar och jag är verkligen inte en ängel. Jag föredrar troll ;)

Vi tog tjejerna från tjejhemmet till CECOWDA så att det kunde prata mer öppet. Föreståndaren verkar vara ett slisk så att prata öppet på tjejhemmet likamed noll. Det finns många problem även mellan tjejerna och de är väldigt misstänksamma mot varandra. Det gick därför inte att prata i storgrupp, utan en och en. Att få 15 tjejer att gå ihop är ett evighetsprojekt, men det är ingen hjälp att föreståndaren är en råtta.
Sedan när man får höra att en av de härliga tjejerna blivit våldtagen först av sin pappa och blev då smittad med syfilis och gonorré (föräldrarna var skilda så hon flydde till mamman och anmälde äcklet. Han betalade förstås sig ur det hela) och blev därefter våldtagen av sin morbror och blev smittad med hiv känner jag mig stridslysten och vll banka vidringarna gula och blå. Dessa sjuka vidunder borde bli satta bakom lås och bom och inte vistas ute i samhället. Tjejen är inget offer, hon bara råkade komma i deras sjuka väg. Kill,kill,kill!!
Alla tjejerna är starka individer och trots deras svåra bakgrund så finns den äkta livsgnistan där!
På vägen tllbaka mot tjejhemmet fick jag höra att tjejerna tyckte att jag var lik Beyoncé, fast en azungu-Beyoncé. Vet dock inte om så är fallet men jag tar detta som en komplimang för hallå Beyoncé är ju ursnygg!

I fredags bar det av till till Blantyre för att förlänga visumet. Gick inte så bra och blev väldigt frustrerad över att det inte gick att förlänga till februarislut utan än en gång en månad varav därefter 6 månader. Problemet är bara att då återstår det bara 3 månader och jag vill inte betala 3 månader för mycket. Sa vad jag tyckte om detta, är trött på att bli utnyttjad på pengar bara för jag är vit,tjej och ung, men nejdå vi måste betala.. Gjorde inget åt saken då utan återkom idag efter att ha kollat upp fakta och höll därefter låg profil. livet är orättvist men jag hade hellre sett pengarna gått till folket och inte till den malawiska staten

Det ska även erkännas att jag haft en 2 månaders kris angående Tithandizane, men å andra sidan det hade varit onormalt att inte krisa när man håller på med det vi gör.

Denna helg som var har vi verkligen frossat i maaat. I Fredags firade vi Kondwani i efterskott etersom vi var vid sjön när han fyllde 25. Det blev mat, glass och utgång. I lördags hade vi en barbeque här hemma och i söndags var vi hembjudna till Sam & Kondwani där det bjöds på god Nzima + andra läckerheter. Så med andra ord, operation äta upp sig går mycket bra :D

Vi hjälper till med tillagningen av Nziman, Laura sköter majsmjölet Alby rör om i grytan.



Färdigt, den vita klumpen är verkligen Nzima.


Efter maten plockades Alfapet fram



och team SuSam vann!