Susanna goes Malawi

Sömnen har gått lite bättre de senaste dagarna!
I måndags besökte jag Thandizani, barnhemmet där jag ska jobba, tillsammans med Chris.
Det blev en kort historia eftersom det var första dagen efter ledigheten och barnen kom bara dit för att registrera sig.
Jag fick träffa några av föreståndarna och höra lite om hur de arbetar. Fick en bra känsla över stället - det här blir bra! Sedan bar det av till AYISE:s Youth Center för att catha´ upp med de andra. De andra - Andy, Malin, Joel och ett gäng av organisationens medlemmar höll på med plantering. Jag var bara med den här dagen eftersom jag blev klar så tidigt på barnhemmet och det var skönt att få visa fram arbetskraften. Visst, Malawierna har arbetat mycket i sina liv men jag är ändå svensk och vi är inte kända för att ligga på latsidan.

Natten till tisdagen var en av de bättre nätterna sovmässigt men det hela slutade med att jag vaknade på morgonen i vågor av illamående. Resultatet: Till toan och diarré i massor!
Kände mig även spyfärdig, men inget kom upp utan bara down there.
Beslutade mig för att stanna i sängen denna dag och ringde Rachel för att berätta det skrattretande beskedet.
Först sömnproblem, sedan diarré - vad händer därefter? Konstiga utslag på armen??
Hursomhelst blev detta en tråkig dag. Att ligga och må piss är liksom inte min grej.
Dock så fick jag besök. Chris kom förbi för att höra hur det var med mig och om jag hade medicin etc. Jag svarade att det hade jag och att jag säkert skulle vara på benen nästa dag. Blev rörd av hans omtanke, under måndagen pratade jag ut om sovsituationen och familjen så han vet hur jag har det.
Moa kom även förbi och tillsammans upptäckte vi att jag har fem döda spindlar i taket.
Hade svårt att äta denna dag, försökte med potatis men icke utan denna tisdag levde jag endast på vatten och bananer.

Vid kvällen var jag trots allt trött, jag somnade och sov tills jag kände någonting på mitt hår.
Ett stort brunt gigantiskt kryp var upptäckten! PANIK! Upp och hoppa, trassel med myggnätet, bort med alla filtar och lakan, lyser med ficklampa och letar efter äcklet, krypet som bortblåst, försöker andas, minuterna går, rycker till överkasten, krypet är där, splash = död!
Inte svårt att gissa hur det gick med den sömnen resten av den natten.

Idag på morgonen kände jag mig bra, men orkeslös. Bara vägen till centret var ansträngande.
På centret fick jag vänta ett tag på en guide som skulle ta mig till Thandizani eftersom jag fortfarande inte var säker på vägen. Det gjorde inte så mycket för då fick jag mig en powernap.
Väl framme på Thandizani var det full rörelse. Jag blev placerad i en ring med 2-3-åringar och där satt jag ett tag och tittade på dom och de tittade på mig. Förklarade för en av lärana att detta var min första dag och att jag skulle endast observera och se på. Läraren kom då in i ringen och tillsammans fick vi barnen att räkna upp veckodagarna och siffror 1-10 på engelska.
Fick även hänga med in i köket och hälsa på mattanterna - härliga söta gummor javisst!
De tjollrade på och fick mig att lova att jag skulle lära mig göra Nsima.

På eftermiddagen begav vi oss till Youth Centret där Julia och Moa skulle vara med på the girls day. Jag, Malin och Joel hjälpte till med att skriva en grund för ansökningar om bidrag som centret ska skicka till olika företag. Det ska anordnas en turnering i olika sportsgrenar och då behövs det pengar.
Vi förklarade tydligt att vi kunde vara med och hjälpa till under själva turneringen - inte anordna den!
Så fort det kommer in vita volontärer i sammanhanget verkar många ta det som att vi ska göra hela alltet.
Det tog ett tag innan vi kom igång med proceduren när det råder Malawian-time, så innan alla var på plats satt jag och blev frisserad av några ivriga flickor. Jag lät de hållas ett tag, sedan var det bra!