Susanna goes Malawi

Ny vecka, nya tag!
I måndags stod Thandizani på schemat och 60 söta barn väntade.
Jag och Malin blev satt i den yngsta gruppen (vilken är en kanonidé när man inte är en hejjare på chichewa)
Vi tragglade oss fram. Vi läste en bok om en hungrig fjärilslarv, tränade på veckodagarna och försökte oss på alfabetet. Efter viss upprepning förstod våra barn att de skulle säga efter oss och när vi kom till F brast plötsligt alla ut i kör. Det är svårt med koncentrationen så när vi märker att barnen tappar fokus tas kritorna fram.
De använder gatukritor och ritar på golvet, vilket iofs är bra för då behövs inget dyrt papper.
Det blir mycket spring och när det är dags för tossiletten går barnen ut och kissar, killar i ett hörn och flickorna i ett annat. Lite senare satt jag med fem ungar i knät och tränade på färger, när det kom upp en orange apelsin pekade en flicka på den och sa "apple", jag bara log och gjorde nätan-tecknet.
Att få alla barnen i en ring är inte heller det lättaste, men med lärarnas hjälp går det till slut.
Vad som är bra är att barnen får mellanmål runt 9.30 som kan bestå av en sorts sojagröt (riktigt god måste jag säga) eller bröd och socker med te (det älskar socker i detta land!)
Barnen får också lunch som vad jag vet alltid består av Nsima (mycket godare Nsima än hemma hos min värdfamilj - smakar där trä/jord) med grönsaker eller silverfärgade spigg (inte så tokigt det heller - mycket saltat bara).

Jag har nu också besökt min skola, Namiyango private primary school. Rektorn är en vis gammal dam som har rest världen över. Under rasten fick vi en trevlig testund tillsammans och hon berättade om sina äventyr.
Jag har fått vara i klasserna standard 6 (10-11åringar), standard 4 (8-9åringar) och standard 2 (6-7åringar). Standard 6 var ivriga att lära sig och när de ber om lärarens uppmärksamhet viftar och knäpper de med fingrarna och ropar "Sir,sir, sir, sir". Vad hände med en enkel handuppräckning? Lärare verkade riktigt kunning och frågade mig när Finland och Norge hade tillhört Sverige. I standard 4 mötte jag en fnittrig klass och även här verkade läraren lovande. I standard 2 blev det stökigt för alla barnen ville springa ut hela tiden eller störa varandra - här krävs det att kavla upp ärmarna!

Nu när min värdpappa är borta blir det bara jag och mamman vid matbordet (fast det finns plats vid bordet så envisas de andra med att sitta på golvet i köket). Intressanta diskussioner dyker upp.
Mamman: Har ni bönor i Sverige ?
Jag: Ja, det har vi.
Mamman: (Direktcitat) "Ye, you knooo, In. Malawi. Nsima. Is. Our. Step. Food!" Har ni ris i Sverige?
Jag: Ja det har vi.
Mamman: You knooo, In. Malawi. Nsima. Is. Our. Step. Food!
Jag: ..... Jo, jag har hört det.
Frasen med Nsima-snacket har fastnat i mitt huvud, den vill inte försvinna!
Mamman: Du gillar inte Chitenje. (tygstycket de har som kjol)
Jag: Jo, det gör jag!
Mamman: De skottska volontärerna på min skola tyckte om den och bar den.
Jag: Jaha..
Vad menar hon med att bara säga sådär? Visst gillar jag kjolen, vill inte bära en sån än förrän jag känner mig bekväm med det!

Jag har nu beslutat att flytta till gästhemmet, jag flyttar i slutet av månaden vilket ska bli himmelskt :)
Idag på eftermiddagen besökte vi Youth Centret för att vara med på mötet om jämställdhet och könsroller.
Rachel och Mrs Chisi höll i föredraget och det var sjuuukt bra!