Susanna goes Malawi

Idag på skolan vad jag med om att lärare slog ett av barnen. Jag var i standard 1 hela förmiddagen och läraren var en äldre härlig kvinnlig fröken. Allt flöt på men plötsligt slår en flicka till sin bänkkamrat och poff så slår läraren till bråkstaken med pekträpinnen på huvudet. Flickan börjar natuligtvis gråta. Jag säger till läraren att jag inte tolerar aga som straff och att i Malawi är det förbjudet att slå barn. Jag la även till att om detta varit Europa så hade läraren blivit avskedad direkt om barnen blivit slagna (så att hon förstod allvaret!). Reaktionen blev att hon sa att hon ångrade sig och att hon visste det, men eftersom hon har den vanan sedan hon själv gick i skolan så kan det vara svårt att bryta mönstret när man inte orkar längre. Efter rasten förklarade hon för barnen att de behövde inte vara rädda för mig- för jag slår inte barn och att det hon gjorde med flickan tidigare var fel och hon bad om ursäkt för det. Detta gav mig en kick!  Utvecklingen kanske går fram ändå! Var glad resten av dagen och hälsade glatt på varenda människa jag mötte!
Onsdageftermiddagar= Girls day på Youth centret så kl 3 infann jag, Julia och Moa där. Min gamla streetdansdänga plockades fram så att tjejerna fick lära sig några danssteg för de tycker mycket om att dansa i Malawi, höfterna här lever sina egna liv! Fattar inte hur det gör, när jag provar ser det bara löjligt ut!
Magen känns bättre nu, men nu har jag dragit på mig en förkylning igen och endera natten hade jag konstiga feberdrömmar. Måste bero på sömnstördheten för hipsvips är jag känslig för allt. Jag flyttar som sagt till helgen, men är fortfarande osäker på om min familj vet om det. Det blir till att ta sig i kragen och berätta ikväll. Nu går det inte att slingra sig, det måste sägas nu! Önska mig lycka till!