Susanna goes Malawi

Tillbaka till skriveriet igen för att höra vad malawipressen har att erbjuda idag.... Det har hänt mycket på senaste tiden så ni får ursäkta röran och bildbristen. This is Africa och internet är en snigel.

Blått vare´ här! Tailoring shop har nu ändrat skepnad men än är det inte klart. Den som väntar på något gott väntar alltid länge i Malawi. Själva texten saknas fortfarande men förhoppningsvis till veckan får symaskinerna flytta in och de tilltänkta skräddarna (?) kan börja jobba. Den som lever får se.


Här målar vi andra varvet och förstås finner man mig på den rangliga stegen. Inga ben brutna.


Förra veckan

I måndagskväll fick vi Sverigeförstärkning, Anna Klara från Estockoholmo har nu anlänt och det käns trevligt med en ny fläkt i Ayise-familjen. 

I veckan har Tithandizane till största del fått sköta sig själva för vi har varit upptagna på annat håll (så vi har med andra ord inte kunnat skynda på våra konstnärer med måleriet). Jag och Malin deltog en dag på en gender training på Youth Centret som Laura och Alby mfl anordnade. Väldigt intressant. En gender training som hålls här är helt annorlunda jämfört med en gender training i ett iskallt IKEA-land. Eftersom religionen präglar samhället så dyker Gud upp i så gott som alla diskussioner (även om Gud inte är relevant till just den frågan som diskuteras) Måste vara jobbigt att bli tjatad om så mycket. Om jag hade varit Gud skulle jag inte vilja bli beskylld för att ha sagt si eller så för allting. Tänk själv!!  Hur svårt ska det vara? De har även svårt att förstå sig på ateister, Laura och Alby som är det fick ta en del hajhugg från århörarna. Jag och Malin, som är kristna på ett svenskt sätt vilket inte är mycket om man jämför med malawierna, hade de lugnare. Tycker det är konstigt att missionärer från västvärlden fortfarande åker till Afrika när det egentligen borde vara afrikanerna som står för missionärandet. Det här med religion har stigit dem upp över huvudena många gånger.
Malawierna tycker om att diskutera och det spelar ingen roll vad det handlar om för här ska det diskuteras vilt!
Eftersom könsrollerna syns mer här var det många övningar som var mer självklara för dem än för mig. För dem var det lätt att svara på vad som gjorde en till pojke respektive flicka när man växte upp men för mig var det betydligt knepigare. Min granne till vänster frågade mig om det vara likadant i Sverige: flicka får cooking sticks och pojke får pangakniv. Vad jag svarade var nej men det är vanligt att flicka får docka och pojke får leksaksbil, men det handlar mer om vad för intresse barnet har snarare än tradition. Hemma får barnen vara barn, här ska de tidigt tränas till att bli kvinna eller man.
Eftersom tankegångarna kring homosexualitet är som de är här var det inte svårt att räkna ut hur diskussionerna skulle bli kring det ämnet. Sedan bara hur man tänker när man ska framföra vilka hjältar man har. Att välja sådana som Mugabe beror inte på vad han har gjort som president utan hur han gjorde för att bli president.
Jag, Malin och Anna Klara var med en dag av tre och det var inte konstigt att Alby och Laura var alldeles färdiga efter den sista dagen.

En annan dag följde vi med Caroline till Chileka för att kolla in skolbyggnaden som Cecowda byggt för bidraget från Kanada. Det ser finfint ut. Nu har skolan fått tak och man har gjort klart de två klassrummen. Betonggolv och barnen sitter på golvet, men de har svarta tavlor i vardera klassrum. Synd bara att Ayise fick stå för grovgörat medan Carolines Cecowda stått mest och tittat på. Att sedan ta lite av bidragspengarna till att köpa en ny bil för (även om investeringen gav en större bil som kan rymma fler cecowda-medlemmar när man är ute på uppdrag har det inte med saken att göra) är inga konstigheter. I Malawi tar man en bit av kakan. Spelar roll vad det är, principen är densamma.  Det är mycket som inte är som hemma.

Glimtar från helgäventyr

För 3 helger sedan: Fredag gick jag och Moa på bio och såg Harry Potter och dödsrelikerna del 1. Betyg? Inte så tokig, hade förväntat mig sämre eftersom det händer så kopiöst mycket i boken. 
Lördag var vi inbjudna av vår amerikanska/mexikanska vän Talia till en grekfest på The Greek Club. Dessa greker alltså, rika som troll javisst. Allt var GRATIS! Middagen bestod av ett 20tals rätter, det fanns ett särskilt ost- och kexbord, efterrätter bara att proppa och gratis dricka i baren. Inte helt fel det inte!
Söndag slapp- och tvättdag

För 2 helger sedan: Fredag blev det utgång i Blantyre och ja det finns många galna azungus i denna stad! :) Lördag Brunch: Rostat bröd med salami och ITALIENSKA OSTAR, italiensk kaffe, scumble eggs och banansmoothie. Lunch: Italiensk pasta med parmesanost och tryffel :D Varför så mycket italiensk på menyn? Jag, Laura, Alby och Malin sov över hos Albys Italienska kompis Luca som fått matförstärkning hemifrån nyligen. Mums i magen!!!
Söndag och vi njöt att det var söndag. Eftermiddagen spenderades hos Sam & Kondwani och vi bjöd på kultfilm: Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain. Denna geniala film går det inte att få nog av! På kvällen hade vi middag med vakterna hemma på Ayise. Mycket trevligt att laga mat och äta tillsammans, trots att jag verkligen inte är en storätare av dessa småfiskar. Mysigt med gemenskap i alla fall.

Förra helgen: Fredag spelningar i görningen....Skeffa, Black Missionaries och Mr Cool hade ett gemensamt gig på Motel Paradise. Skeffa ville vi se, Black Missionaries VILLE VI SE och denna Mr Cool var bara bonus. Rastafari trippelt upp! 
Lördag film hos Sam och Kondwani: I love you Philip Morris med Jim Carey och Ewan McGregor som spelar bögar. Vi valde denna film för vi ville se deras reaktioner, men vi ville lätta upp stämningen med humor och då passar Jim Carey alldeles utmärkt. Reaktionerna blev positiva och Sam föredrog denna film framför Amélie. Nsimamiddag med smakrikt kött och sedan eskorterade hem i mörkret.
Söndag upp tidigt och alla svenskar följde med Moas familj till deras kyrka. Mycket dansande och glädjetjut möttes vi av, visst för mycket Halleluja men här skakades det rumpor. Tror att kvinnor som inte får gå ut på kvällkvisten tar tillfället i akt. I kyrkan får de köra på för fullt utan att bli tagna för prostituerade, det är ju ändå Guds hus. Pastorn, Moas värdpappa, en skön figur och när vi dansade fram för kollektgivning omgång 2 i en korg vid namn Jerusalem (fråga mig inte varför just detta namn) stod han där som en buspojke och kastade pengar. När han sedan under sin predikan drog en liknelse med en Coca-colaflaska, kan det bli bättre? ;)
Tyckte mycket bättre om den här kyrkan än värdfamiljens kyrka, Mycket skönare stämning och här slapp vi bli framtvingande och prata rabalder för hela församlingen. Lunch på vår senaste restaurang nära Bangwemarket för en billig penning.

För Anna Klara har det nog blivit ett antal intryck att ta in och jag minns själv hur snurrigt det var under de första veckorna i det här landet. Lyckligtvis kommer man in i Malawirutinen.

Vad som händer framöver i the Warm Heart of Africa återstår att se.
Malawipressen med mig i spetsen tackar för sig.